Marie och Samuel, 5 v - 2,5 mån. En mailkorrespondens

5 januari 2004

Kära Anna,
Hur är det med den där fria amningen egentligen? Är det meningen att man ska amma 23 timmar per dygn?
De säger ju att man ska kunna se något slags mönster i diandet efter 1-2 månader, men jag har inte sett ett spår av det än så länge.
Lille Samuel är inne på slutet av sin femte levnadsvecka och har haft en otrolig aptit sedan han kom till världen. Det känns som om jag ammar honom konstant men på nätterna kan han ibland sova två timmar i sträck till min stora lycka. Det som har börjat bekymra mig nu under tiden är att han blir så orolig när jag ammar. Han kråmar sig och sliter ut bröstvårtan och blir samtidigt jätteledsen över att titten försvann. Det här brukar oftast inträffa mot slutet av amningen och inte i början, då han brukar äta koncentrerat. Nu börjar jag tro att han har ont i magen och kanske kolik. Vet du något jag kan göra för att hjälpa honom? Håller mig ifrån mjölk och annat som kan påverka min (och hans) mage negativt.
En annan sak också är att han verkar föredra att lägga huvudet åt höger. Har du någon erfarenhet av det?
Nu måste jag gå och rädda Samuel från jordens undergång!
Med vänlig hälsning
Marie

5 januari 2004

Kära Marie,

Nej, det är inte meningen att du ska amma 23 timmar om dygnet!
"Smekmånaden" är över nu och det är dags att strukturera upp dagarna lite. Du kan inte sitta och amma jämt. Han lär sig nu gradvis att äta mer åt gången och mer sällan, och så ska det vara.
Min s k Standardmodell ser ut så här: 1,5 tim mål - omfattande allting, mat med påfyllning, byte, umgänge med prat och "underhållning" samt påfyllning från andra bröstet - följt av 2,5 tim sömn. Det är principen.
Nu orkar han förmodligen vara vaken bortåt två timmar i stöten, åtminstone ibland, och får då alltså sova en aning mindre emellan.
På natten ska han inte sova några två timmar i sträck, bara, utan sex eller sex och en halv, och det klarar han utmärkt om han bara är vaken tillräckligt på dagen och får all mat han behöver!
När han är två månader, ska han - och kan han - sova natt åtta timmar utan mat. När han är tre månader tio timmar, och när han är fyra månader tolv timmar. Där har du principen. Förutsättningarna är 1) ett friskt och fullviktigt barn, 2) föräldrar som tveklöst tar ledningen och hjälper barnet att komma i ro (i sängen, utan att ta upp det).
Så bekymra dig inte för kolik eller några andra konstigheter, för det tror jag inte alls att han lider av. Han är bara inte alls så liten som du kanske tror längre! Ammar du honom väldigt ofta, äter han inte lika "ordentligt" (som nu när han börjar dia) och då blir det en massa kråmanden och halvsplittrade saker. Det är bara hungern som får honom att koncentrera sig på ätandet. Så strukturera! Ge honom en chans att bli hungrig mellan målen (sm ska BÖRJA ungefär var fjärde timme). Skriv ett schema och gör klockan till din bästa vän!
Han sover på rygg, förstår jag? Ett personligt tips jag verkligen vill ge är att du skaffar ett andningslarm och lägger honom på mage i stället. Han sover djupare då, "bättre" - längre. Det gör de allra flesta små barn, och de både behöver och tycker om det.
Huvudet åt höger - ja, det är ungefär lika vanligt som att föräldrar bär sina spädbarn på vänster sida i famnen... Se dig omkring, så märker du! Men vem vet varför? Ja, säg det ...
Stor kram!
Anna

7 januari 2004

Kära Anna,

Gud vad glad jag är att du svarade!
Det kändes som om en stor betogklump lättade från mitt bröst (?!) när du skrev att jag skulle börja strukturera upp detta. Stort tack för dina råd!
Ett par frågor:
Min vagn är inte gjord för små barn att ligga på mage i. Är det helt fel att ta upp honom om han är ledsen och försöka vagga honom till sömns i famnen i stället?
Kan du berätta lite mer om Standardmodellen? Och skulle du kunna tänka dig att hjälpa mig med ett schema?
Kram och tack!
Marie

8 januari 2004

Kära Marie,

Ta upp och trösta till sömns är lite vanskligt, eftersom han kommer att tro att han ska äta. Du associerar inte till sömn för honom. Du associerar till mat, vakenhet och "vara uppe".
Det vore kanon om du kunde fixa en ordentlig liggvagn! Att "vagna" är oslagbart (med rätt teknik får man tyst på den mest vrålskrikande unge på mindre än två minuter). Ett knep är annars att lägga barnet på en säng (även dagtid), lägga över en filt, försöka mörka rummet och sitta bredvid och "buffa", alltså på något sätt åstadkomma en "vaggning" där den lilla kroppen rytmiskt förskjuts vid varje regelbunden stöt - inte hårt eller häftigt utan mjukt men bestämt, stadigt. (Man kan träna på sitt eget lår!) Du lär dig snart vad som får honom i ro och bli stilla, och somna. Poängen är att han inte ser dig under tiden (och helst inget annat heller) och att du förstås inte pratar.
Du skulle kunna laborera i huvudet med ett schema som detta:
5 - 6.30 första målet enligt Standardmodellen: mat (utan minsta avbrott), rap när han vägrar mer, påfyllning från samma bröst, sammanlagt ca 20 minuter. Umgänge (då du håller honom emot dig med hans huvud i dina händer och upprättar en kontakt öga mot öga som alltså INTE går ut på att äta - nu är han heller inte hungrig), pratar, ser om han härmar, ser till att ljuset faller på ditt ansikte, försöker bibehålla hans uppmärksamhet - han får absolut inte somna. Så länge det går (med bytet borde du klara ca 45 min). Här kan du förstås också bära omkring på honom och visa honom världen, men det får inte finnas någon "tröst" över det, och han får inte somna. Kolla lampor, fönster, solen... Färger, blommor... Ja, du vet. När han inte orkar längre, sätter du dig på det vanliga stället där du brukar amma och ger honom andra bröstet; då ska han kvickna till och äta hyfsat bra. Rap (han får fortfarande inte somna, så var inte för "snäll" när du bankar honom i lilla rumpan) och sedan samma nya bröst en sista gång."Målet" slut efter en och en halv timme, alltså, då han ska ha varit vaken hela tiden - varning för minsta dåsande!
Somnar han sedan här, vilket han sannolikt gör, är det inget fel än så länge (när han blir lite större - två månader - är det viktigt att han INTE somnar i din famn utan i/på sängen, själv).
Sömn som följer, utan mat, efter ett sådant här mål, allt inklusive: 2,5 tim. Behövs det, får man alltså hjälpa till med att få barnet att somna om, men man tar inte upp det förrän till nästa mål, och då oavsett om han är vaken eller inte.
9 - 10.30 samma som ovan; sova 10.30 - 13.
13 - 14.30 tredje målet, samma som ovan; sova till 17.
17 - 18.30, dito, sova till 21.
21 - 22.30.
Med den här modellen skulle du få natt från halv elva på kvällen till fem på morgonen, alltså sex och en halv timme. Med så pass mycket mat om dagarna (fyra omgångar under varje mål) och så pass mycket vakentid (5 x 1,5 tim= 7,5 tim) skulle han mycket väl klara det (och också behöva det; folk i Samuels ålder behöver mellan 16 och 17,5 timmars sömn per dygn).
Som du ser är det verkligen inte alls meningen att du ska sitta och amma 23 tim/dygn. Kör du igång ett schema som det här t ex, får du själv 4 x 2,5 tim "ledigt" under dagen, då han sover, och sex och en halv under natten. Det går att leva alldeles utmärkt med! Särskilt efter några veckor när natten blir åtta timmar lång i stället.
Men som du förstår kommer inte Samuel att införa schemat åt dig. Det måste du göra själv. Däremot kommer han tacksamt att anamma det, eftersom små barn - i likhet med alla andra människor - gillar att veta vad som gäller och ha någorlunda fasta rutiner. Men först måste han ju fråga om vad som gäller och få dina svar, och eftersom ord inte förklarar saker och ting särskilt lyckosamt för små spädbarn, måste man svara i handling. Och det lilla barnet som inte är så duktigt på att prata precis, måste fråga i form av skrik. Då gäller det att betrakta skrikandet just som frågande efter vad som gäller, och inte som missnöjesyttringar eller kolik eller tecken på att något är jättefel! För det är det inte. Han vill bara veta. Han är programmerad till det: att lära sig vad som gäller här i världen; ytterst är det en fråga om överlevnad.
Så tar du ledningen, så gör det utan att darra på manschetten, och ge honom en "kur" på tre dygn till att börja med där du stenhårt går efter klockan (och ditt schema som du gjort upp). Det ska vara med en kvarts marginal åt båda hållen, inte mer. Då är det alltså du som bestämmer när han ska sova, när han ska vara vaken och när han ska äta. Efter tre dygns konsekvent "kur" kommer du att se hur fint han svarar, och under veckan därpå, då allting "sätter" sig, kommer du att märka att han mer och mer börjar bli din klocka.

9 januari 2004

Kära Anna,

Kan man "buffa" även på sidan eller är det bäst på lilla maggen? Jag prövade magvarianten och det gick bra första gången. Då lyckades jag även vända honom på sidan utan att han vaknade. Det verkar vara ganska uppenbart att han trivs bäst på mage.
Nu har polletten trillat ner och vi har startat! Vi började i går och har genomlidit en natt, och nu ska vi precis börja en ny. Jag har varit konsekvent och inte vikt av från schemat det minsta. Men jag måste säga att det ibland känns lite tungt när han blir ledsen. Försöker med de flesta varianter att få honom att sova, men det är inte lätt. Känner mig barbarisk som inte kan få tyst på honom genast, men jag gör mitt bästa. (Är jag det?) Jag vaggar eller buffar honom i hans säng och håller samtidigt en hand över ryggen. Jag är noga med att han inte ser mig och håller mig helt tyst. Då brukar det funka, men bara en liten stund. Efter några minuter rycker hans små armar till och han vaknar så klart, och sedan kör det hela igång igen. Så där har vi gått igenom några dagspass, och jag hoppas det blir bättre.
Han är alltså gärna vaken när han ska sova och sover när han ska vara vaken. När jag har ammat honom (och under tiden) blir han nästan medvetslös, och jag har verkligen svårt att få fart på honom. Du råkar inte ha några tips på hyllan där?
Natten gick till en början inte alls bra, det var en smått hysterisk Samuel som bara vägrade somna. Vid 1 fick han en liten slurk och han somnade direkt och sov ända till 5, och då fick jag väcka honom!! Kändes ju inte så kul att göra det men jag förstår ju att det måste vara så.

10 januari 2004

Kära Marie,

Kors, har du satt igång på stört...? Det var duktigt! Då måste du vara rejält motiverad! För som du ser är det motigt första dygnen; att införa ordning och reda när sådana djur inte funnits i sinnevärlden tar sina modiga tre dygn, och då gäller det att vara lika orubbligt beslutsam som tveklöst konsekvent! Men hav tröst -lille Samuel kommer mycket snart att börja "svara", nöjd och lugn, så fort han anser sig fatta galoppen! Vilken han alltså måste "fråga" efter några hundra gånger först...
Det verkar som om du börjar hitta ett sätt att vagga/buffa som fungerar. Det är så bra! Vad du än prövar för att få honom i ro (=tyst och avspänd i kroppen) så ha tålamod med dig själv! Så här i början kan du inte genast vänta dig ett ögonblickligt och patentsäkert resultat. Två minuter är dock en ganska lång tid. Ge dig den tiden att envisas, innan du försöker en annan teknik. Han behöver lite tid på sig för att tillåta sig själv att lyssna på och ta till sig ditt budskap, och då kan du inte ändra det för snabbt (eller alls). Det finns alltid en rogivande teknik; det gäller bara att hitta den och att tålmodigt använda sig av den, och du verkar redan vara på kolossalt god väg. Jag blir så stolt över dig!
Lille Samuel vaknade som han gjorde för att ställa en ny (samma) fråga, och det enda man kan göra - vilket du också gjorde (den lilla nattslurken kl 1 lämnar vi därhän!) - är att ge ett nytt (samma) svar: nytt tystande på skriket, nytt rogivande. Vilket då i handling meddelar: "Du ska sova så gott lite till (dvs tills jag tar upp dig, inte tills du skriker upp dig). Jag bevakar dina intressen. Jag glömmer dig inte. Du kommer inte att svälta ihjäl och inte att överges. Vi finns här och ser till dig hela tiden. Du kan sova lugnt. Ingenting ont kan hända dig. Inga vargar kommer och tar dig. Allt är som det ska vara."
Man får också komma ihåg att han skrämmer upp sig själv med sitt skrikande. Han har ett skrik i huvudet, och det är illa nog, men han vet inte att det skrik han hör utifrån också kommer från honom. Han kan jaga upp sig bara för att han jagar upp sig! Det är därför det är så oerhört viktigt att snabbt få tyst på honom.
Men du är ingen barbar om du inte lyckas genast. Folk (också små barn) måste få lov att reagera och - faktiskt - vara på dåligt humör ibland. Schemat och allt du gör kommer att hjälpa dig att veta att du har gett honom allt han behöver, under målet med allt vad därtill hör. Precis allt. Om han då muttrar, surar, blir besviken för att han inte genast kommer i ro, är för trött, gnäller helt enkelt, av någon anledning - reagerar - så får han göra det, ett tag. Det är inte farligt eller fel. Det kan man inte förbjuda folk. Men när han skriker ska det inte vara av brist på något, och det undanröjer du nu med hjälp av schemat som låter dig kontinuerligt tillfredsställa hans samtliga behov vid varje mål. Då kommer du också att känna dig betydligt säkrare på handen när du "kräver" av honom att han ska lugna ner sig och vara tyst, så att han kan sova.
Nästan medvetslös - ja, han är van vid små lurar och små slurkar, i en evig cirkus. Det kan man syssla med under smekmånaden men inte längre. Även under den är det meningen att man ska kunna se hur barnet självmant drar ut på målen (äter mer) och är vaket längre och längre i stöten, respektive sover längre och längre mellan varven. Men alla gör inte det. De fortsätter som Samuel och tror att det ska vara så. Vilket snart åstadkommer elände, eftersom små barn inte orkar med i längden att ha det så, lika lite som deras ömma föräldrar gör det.
Så det gäller alltså att hålla honom vaken med alla tricks och metoder under den där tiden som han ska vara vaken, så att han vänjer sig (och därmed också blir hungrigare till nästa mål och äter bättre, blir piggare för det osv - dvs hamnar i en god cirkel). Du får hålla upp lilla ungen och gå med honom upprätt, inte som en säck potatis över axeln. Lura honom att titta på det ena och det andra, prata högt, envist pocka på hans uppmärksamhet. (Börjar han skrika, pratar du ännu högre - inte tröstande utan glatt och uppfordrande, peppande.)
Du kan lägga honom platt på rygg på hårt underlag - det somnar inga små spädbarn av, möjligen just de medvetslösa ... - och tramsa med honom där, "blubbla" och blåsa magen, kinden, nafsa handen, "bita" och kittla foten ... Hålla på som om du till varje pris skulle ha honom att skratta. Hitta på allt du kan för att väcka hans nyfikenhet: lyssna på och dansa till musik med honom, låt honom se sig själv i spegeln, gör grimaser för honom som han kan imitera, sjung, prata, släck och tänd lampor, svinga honom mjukt i dina armar - allt du kan komma på som roar och förlustar!
Det är en tuff match det där men tro mig, den är snart ett minne blott. Och den försvinner genom att han sover sina två och en halv timmar mellan målen. "Medvetslösheten" försvinner, och lille Samuel blir idel solsken!

10 januari 2004

Kära Anna,

Kan man vara mera motiverad, när man bara sovit två timmar på raken under sex veckor och resten varit bestående av en halvtimme hit och dit? Tror inte det!
Jag började nog i grevens tid för oss alla tre. Maken var lite misstänksam till en början men har nu insett fördelarna med en utvilad fru. Under sina första sex veckor har inte Samuel gråtit särskilt mycket eftersom han ganska snabbt fick mat, och så var det även under nätterna. Därför tror jag hans pappa tyckte det blev lite väl livat första natten.
I natt sov Samuel från 23 till 4.30! 5,5 timme! Helt otroligt skönt! Det visar att vi är på rätt spår. Efter första dagspasset idag somnade både han och jag ovaggade och sov som stockar i 2 timmar och 15 minuter. Under pass nr 2 var han inte lika lättövertalad men det räckte med att jag nuddade vaggan några gånger så somnade han om igen. Inte ens handpåläggning behövdes. Nu är vi inne på pass 3 och han sover gott fortfarande efter 2 timmar och 20 minuter.
Det här går ju som en dans. Är det inte väldigt bra så säg? Hade förberett mig på något mycket värre faktiskt. Anna, jag kommer att vara dig evigt tacksam för det här.
Nu är det dags att väcka Samuel. (Ombytta roller, förr var det han som väckte mig.)

12 januari 2004

Kära Marie,

Nu är jag vansinnigt nyfiken! Var god rapportera!!

12 januari 2004

Kära Anna,

Det går bra! Natt 3 sov han duktigt i 4 timmar och 45 minuter. Och natten till idag somnade han 10.30 och vaknade 3.30 - och somnade om igen. Han har inte varit hysterisk utan klarat av att somna om alldeles av sig själv. Otroligt men sant!
På dagarna har han också varit duktig men på något sätt har han lyckats ställa in väckarklockan på en kvart innan uppvaknande och förekommer mig ofta på så sätt, den lilla busen. Men det är ju inom "marginalkvarten" så det är väl OK antar jag. Nu känner jag mig även säkrare på att han verkligen sover (och ska sova) när vi åker i väg för att t ex handla. Och sedan känns det bra att veta att han inte är hungrig.
Efter maten har han nu övergått från ett medvetslöst tillstånd till att vara väldigt trött. Kan nog bli en liten förbättring där också, så småningom. Nu har vi precis varit iväg och handlat under hans sovtid, och när vi kom hem la jag över honom i sängen och än så länge har jag inte hört ett knyst. Och då ska du veta att han hade ögonen öppna när jag la ner honom!

6 februari 2004

Kära Anna,

Vill berätta att allt flyter på bra med Samuel. Han är jätteduktig, och jag är verkligen stolt över honom. Har pratat med andra mammor, bland annat en med en son på 9 månader och han vaknar flera gånger per natt och får äta, och en annan är 4 månader och sover inte heller en hel natt utan mat. Då kan jag stolt berätta om min lille Samuel som sover hela 6 timmar varje natt.
Men nu misstänker jag att du tycker att det är hög tid att göra 6 timmar till 8? Om han lägger sig för natten 22.30 och sover 8 timmar tar det oss till 6.30. Men hur fortsätter vi sedan?
En av mammorna sa att hon hade läst din bok och försökt buffa, men det hade tydligen inte gått så bra. Hon sa att det inte fungerade på hennes son. Men jag undrar om inte "felet" satt hos henne i stället, att hon inte var tillräckligt motiverad. En gång minns jag, jag tror det var andra eller tredje natten - då var jag bara sekunder ifrån att ge upp. Men så tänkte jag på vad jag hade att gå tillbaka till, och då förstod jag att jag inte hade något val. Så det var bara att fortsätta buffa för glatta livet!

9 februari 2004

Kära Marie!

Ja, Samuel är verkligen duktig. Och det är du också. Som tänkte och gjorde alldeles rätt, när du lyssnade till ditt sunda förnuft och tog över ansvaret för hans välbefinnande - det som nu blir din belöning. Jag är så stolt över dig!
Ja, folk läser och säger att det inte fungerar att buffa eller dra vagnen, och "felet" är precis det du säger. Man måste verkligen vara motiverad. Man kan inte bara pröva och liksom lämpa över ansvaret på barnet: "Nu vagnar jag en stund, så får vi se ... Nehej, han somnar inte, så det funkar inte." Jag brukar skoja och jämföra med bantning: "Banandieten, jaha. Nu äter jag en banan, och sedan väger jag mig och ser om jag har blivit smalare. Titta, det funkade inte alls!"
Du får sätta dig ner och göra ett schema. Om du vill behålla läggningen som nu kl 22.30 och ha en åttatimmars natt så hamnar du som du skrev på 6.30. Då ska du fördela fem mål över dagen, då han är vaken minst 1,5 tim, kanske 2. Sover gör han då däremellan, 2,5 tim i stöten eller kanske bara 1,5 - du får planera utifrån de tider och vanor han har nu. Du vet ju t ex när han är tröttare än annars respektive piggare än annars. Det kan t ex bli att du börjar målen kl 6.30, kl 10, kl 14, kl 17.30 och kl 21. Du måste fundera dig fram och sedan bestämma! Tänk efter noga innan du skriver ner tiderna, så att du inte blir frestad att börja ändra i schemat om det är något som strular de första dagarna. Han måste få en (veckas) chans att lära sig allt det nya och hänga med, och han kommer att "fråga" då och då!
Har du gett honom napp, så släng den! Den behöver han inte alls. Det enda som händer när du slänger och glömmer nappen är att du får ett bekymmer mindre framöver. Själv glömmer han den på en natt.

12 februari 2004

Kära Anna,

Nu har jag snickrat ihop ett nytt schema, och vi började följa det i morse (läs igår). Lilla söta Samuel vaknade klockan fem som vanligt och undrade om det verkligen inte var dags att gå upp. Jag lyckades till slut övertyga honom om att det kan vara riktigt skönt att sova till halv sju.
Det första passet får han sova 2,5 timme och de andra 2 timmar. Han brukar alltid sova som en sten första passet efter natten, och det gjorde han i dag också. Just nu är klockan halv två, och han har snart sovit hela det här passet också. - -
Nu är jag tillbaka en dag senare och allt har gått jättebra hittills. Han sov fint nästan hela natten. Somnade 22.30 och vaknade 5.45, somnade sedan om (själv) och sov till 6.35. Dagpassen har också gått bra.
PS Jag vet inte vad jag ska göra men jag kan inte sluta pussa på honom för han är verkligen ursöt!!

18 februari 2004

Kära Anna,

Så rätt du har. Allting går precis som planerat. Samuel sover och är vaken när han ska. Schemat passar honom fint. Han är alltid glad. Nu har han också hittat en ny underhållande hobby vilket innebär att smaska på sina händer. De är tydligen jättemumsiga.
Vi är på charterresa i värmen, och i förmiddags var vi på stranden igen. Jätteskönt, och Samuel skötte sig perfekt. Däremot såg jag en annan mamma med sina två barn, varav den ena var några månader äldre än Samuel och den andra kanske 2 år. Hon stod upp och vaggade den lilla sidledes till sömns i famnen (det tog en evighet) och la barnet sedan i vagnen. Och sedan tog hon upp det andra, stora barnet, och gjorde likadant!! Stackars rygg, säger jag bara. Själv behövde jag bara rucka vagnen med Samuel i ett par gånger, så sov han som en stock.
Min man såg också detta och sa: "Vilken tur att du fick kontakt med Anna! Annars skulle vi också stå så där nu."