Månadens krönika mars 2008

Små barn ska njutas - och njuta själva!

Lille Leonards föräldrar skriver:
"Vår Leonard är nu 18 månader och hela släktens glädje. Fast mest sina föräldrars, förstås!
För ett år sedan, drygt, var vi tyvärr mera frågande till vår lille pojkes uttryckssätt. Jag var vilsen. Ingen sov! Tre gånger i timmen - minst - matade och kånkade vi och trodde att det skulle lösa sig. Till slut fick jag nog. Jag insåg att familjen behövde sova - hela familjen! Jag letade på nätet och hittade Sova hela natten-kuren. Jag läste som en iller, och ett dygn senare startade vi kuren. Efter en vecka satt den som en smäck.Det här har betytt allt för oss! Vi förstod inte Leonard. Jag visste inte hur jag skulle lyssna. Anna Wahlgren gav mig nyckeln. Det senaste året har jag, min pessimistiska försvarsinställning trogen, väntat på något slags bakslag, men det har inte kommit. Leonard är underbar, vacker, smart och rolig, och vi är en LYCKLIG FAMILJ! Tack, Anna! Du hjälpte oss att bli de föräldrar som Leonard förtjänar."

Om och när du beslutar dig för att genomföra Sova hela natten-kuren, förstår du att kuren är mycket mer än en sömnmetod. Den är ett stycke livsfilosofi.
Det handlar om att njuta av livet. Att njuta den goda sömnen. Att njuta den goda maten. Att njuta av att leva och verka i den gemensamma kampen för tillvaron. Att njuta av den nya dagens ljusa morgon och den sena kvällens mörka vila. Att njuta av glädje, musik och skratt. Att njuta av frid och ro. Att njuta av goda tankar och vänlighet. Att njuta av den skönhet som finns på jorden, i naturen, bland människorna, växterna och djuren. Att njuta av att finnas till, få älska och älskas tillbaka. Att njuta av att njuta!
Undrar du vem jag vänder mig till? Dig eller barnet? Er båda.
Ty båda är ni människor. En stor, en liten - men fortfarande människor, gjorda av kött och blod och Guds ande. Små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.
Du känner igen dig själv i ditt barn. Har han inte samma näsa? Har hon inte fått dina ögon? Har han inte precis samma skrattgrop som du? Har hon inte exakt samma virvel i håret? Och hur är det med kroppsbyggnaden? Och spårar du inte en eller annan talang, som absolut kommer från dig? Ser du inte ett eller annat personlighetsdrag, som solklart låter sig spåras till dig?
Med Sova hela natten-kuren vidgar du din igenkänningsförmåga till att omfatta också det du och ditt lilla barn har gemensamt som levande varelser av släktet människa. De allmänmänskliga basbehoven av mat, sömn och säkerhet delar ni med varandra och alla andra levande varelser.
Du, som förtvivlat söker hjälp för att få sova på nätterna, kan då se hur ditt lilla barn gör detsamma. Du, som skulle kunna ge din högra arm för att få sova lugnt och ostört igen, något du tog som självklart innan du fick barn - kan då till och med förstå hur barnet, om hon eller han fick välja, antagligen gärna skulle promenera tillbaks in i livmodern för att slå sig till ro i den ostörda frid som rådde före födseln. Du, som nu av egen erfarenhet kan förstå varför sömndeprivation är ett sådant effektivt tortyrmedel, kan se barnets sömnbrist som den varg den är.
Du har klarat dig länge på väldigt lite, väldigt osäker och väldigt sönderhackad sömn. Det har barnet också. Men priset börjar bli högt - för högt. Ditt familjeliv är i farozonen, ditt arbetsliv likaså, ditt kärleksliv ... Du orkar inte. Du fungerar inte. Så är det för barnet också.
Du har fungerat så här långt därför att du måste fungera. Du måste sköta det absolut nödvändiga. Du måste stå ut. Men innerst inne värjer du dig. Livet ska inte bara gå ut på att stå ut. Du vill leva! Inte bara överleva. Det vill barnet också. Ni vill, kort sagt, både du och ditt barn, njuta av tillvaron.
Med Sova hela natten-kuren i ditt trötta medvetande kommer du aldrig mer att tro att det är en jobbig påfrestning för ditt lilla barn att behöva sova. Sömnen är en gudagåva, och det naturliga för alla människor - stora som små - är att sova på nätterna. Det är en nåd att stilla bedja om: att få sova gott och länge, sammanhängande, ostört och säkert! Det är en njutning.
Om och när du genomför Sova hela natten-kuren så som den ska genomföras, det vill säga med lugnet som gjuten grund och säkerheten som stadigt murat bygge, kommer ditt lilla barn alldeles själv att kröna verket med njutningen som ett vidsträckt tak av frihet mot en stjärnhimmel utan gräns.
Som du ser är det lätt att bli lyrisk när njutningen kommer på tal. Och du håller med mig, eller hur? Vad du ska njuta av dina nätter, när du snart får dem tillbaka! Vad du ska njuta av dina måltider, när du inte är trött och glädjelös längre utan äter med god aptit! Vad du ska njuta av din älskade, av samvaron med alla dem du försummat, av intressen och hobbies, av sång och musik, av glädje och skratt, av arbete och liv! Och det är precis vad små barn, som äntligen får sova så gott, gör också. De njuter av både sömnen och allt annat livets goda.
Hur yttrar sig då denna njutning? Vad händer, rent konkret?
Under andra och tredje natten redan, när du lägger grunden till Sova hela natten-kuren med lugnet, får du uppleva de första tecknen på att njutningen är i antågande:

• Barnet börjar lyssna till din ramsa och tro dig på ditt ord.
• Barnet börjar somna om av sig själv efter allt glesare uppvaknanden och utan att du ens har ramsat.
• Barnet börjar äta med klart lustfylld aptit på tredje dagen.

Och du själv? Vågar du ana en ljusning vid horisonten? Det gör du kanhända, när du sitter där i soffan med din partner klockan sju på kvällen efter en nattning som tagit två minuter, och ni frågar varandra: "Och vad ska vi hitta på i kväll, då?"
Under uppföljningsveckan, när du bygger vidare på säkerheten och gör det på ett sätt som tveklöst övertygar barnet om att ditt bygge kommer att stå i hundra år, minst - då svarar barnet med att för första gången i sitt lilla liv sova hela natten. Tolv timmar, elva eller elva och en halv, vilket du nu har bestämt.
Och du själv?
Nu börjar du verkligen se hur den onda cirkeln av sömnbrist, aptitlöshet, tung, försvagande utmattning och uttröttad olust börjar förbytas i en god. Är det möjligt att du ska få sova på nätterna? Och ha hela kvällarna fria? Ja, ska det vara på det viset, då kan du minsann tänka dig både det ena och det andra! En strålande supé på tu man hand till att börja med, kanske? När upplevde du och din partner en sådan njutning sist?
Och sedan, när du väl börjar räkna med att faktiskt få sova på nätterna, eftersom lilla barnet gör det, går du in i det såkallade zombiestadiet. Under allt från en vecka, tio dagar till tre veckor går du omkring som en levande död. Och omgivningen undrar: "Varför är du så trött? Du får ju sova nu!" - "Just därför", är det propra svaret.
Tänk dig en utarbetad, sönderstressad treskiftsjobbare som knappt sett röken av familjen på ett år och nu äntligen ska få åka på en härlig tvåveckorssemester, när alla ska ha det så underbart skönt och roligt och bra och verkligen vara tillsammans, äntligen. Vad gör människan? Sover som en gris! Sover bort hela semestern. Orkar i princip inte göra någonting. Inte ens hälsa på mamma, som besviket går och väntar med sina nybakade bullar. Orkar inte ha roligt med barnen. Orkar inte ens tänka tanken att kasta sig begärligt över sin partner för någon ack så välbehövlig nytändning i kärleken. Orkar ingenting. Måste få sova! Zombieperioden är återhämtningens halvt medvetslösa tid. Det är den stora svackan före njutningen. Vår utmattade semesterfirare borde ha sex veckor ledigt, inte två.
Och barnet? Hon eller han, som fått hjälp av lugnet att komma i ro och av säkerheten att sova på nätterna, blir sjuk! I nio fall av tio slår något febrigt elände till så fort barnet - liksom semesterfiraren - får en chans att släppa fram det som tidigare tvunget fick hållas tillbaka. Men sedan, efter zombieperiod respektive sjukdomsperiod, tar nya, friska krafter vid. Då är den goda cirkeln är ett faktum. Då är det fritt fram för njutning på alla fronter och för alla parter!

Ett viktigt inslag i Sova hela natten-kuren är skrattet-till-go'nattet.
Säkert har du fått höra att små barns sänggående ska föregås av långsam såkallad nedtrappning. Man skulle då låta dagen tona ner i stillhet, dämpa belysningen, läsa lågmälda sagor, mysa och gosa ända in på sängkanten och gärna lägga sig där själv, klappandes och smekandes på lilla barnet tills hon eller han somnar. Undertonen viskar förstås att det är synd om små barn som måste sova på nätterna. (Det är synd om deras ömma föräldrar också, som inte får sova på nätterna.) Den långsamma nedtrappningen - som inte sällan tar timmar - ska bereda plats för tröttheten; barnen ska vilja ta sig den sömn de behöver, som de ju sägs kunna. Och det kan de väl inte göra förrän de är riktigt trötta. Eller ska vi säga svimfärdiga? Alltså får de tröttas ut både länge och väl.
Sova hela natten-kuren pläderar för en helt annan linje. Små barn ska läggas i tid, och de ska läggas under synnerligen aktiv glädje!
Små barn ska skratta innan de somnar. Helst ska de skratta hela vägen till sängen. De ska ha så roligt, innan de går och lägger sig eller blir lagda, som de väl aldrig haft förut i hela sitt lilla liv. De ska skratta så de kiknar, helst. Hjälper ingenting annat får man kittla dem till det. Skratta ska de!
Varför det, då?
Tänk dig själv. Du har haft en trist, intetsägande, jobbig eller bara fullkomligt meningslös dag. Ska du sedan gå och lägga dig på det, utan att ha kunnat njuta någon ljuspunkt på hela dagen, ser du inte precis fram emot den nya dagen som väntar så fort du vaknar igen. Förmodligen drar du ut på sänggåendet ganska ordentligt för att försöka fylla åtminstone slutet av dagen med något innehåll värt namnet. Kan du ha kul på kvällen, uppleva något positivt och trevligt, meningsfullt eller bara skönt - då har dagen i alla fall innehållit någonting. Då kan du gå och lägga dig med välbefinnande i kroppen och med en helt annan tillförsikt. Ja, då kan du till och med se fram emot den nya dagen!
Små barn fungerar likadant. De kan också ha dagar då ingenting vill sig. Inte minst övertröttheten, som alla små barn med sömnbrist och sömnproblem ackumulerar under månader (och kanske år), ser till den saken. Det behöver du bara gå till dig själv för att förstå. För den som ständigt är för trött förlorar livet sin lyster. Därför ska små barn ha riktigt roligt innan de somnar - vare sig de vill eller ej, höll jag på att säga. De ska skratta, och de ska skratta högt. Allt vad sagoläsning och myspys och kel och smek och ömhet och närhet heter ska förläggas tidigare - inte till kvällsproceduren, som ska betecknas av skoj.
Efter skrattet-till-go'nattet går sedan själva läggningen på mindre än två minuter.
Undertonen viskar här ingenting om att det skulle vara en påfrestning för små barn att sova. Budskapet är det motsatta. Det är lika lite synd om små barn som får sova som det är om deras ömma föräldrar, som får sova. Att sova på nätterna är det självklart naturliga, liksom det självklart nödvändiga, för både stora och små. Dessutom är det härligt, skönt och åtråvärt!
Skrattet-till-go'nattet understryker att det inte bara är en förmån att få sova på nätterna, det är också underbart roligt att gå och lägga sig / bli lagd. Rena festen! Skrattet-till-go'nattet slår upp dörren till njutningen på vid gavel. Om inte förr kommer du att se det mot slutet av uppföljningsveckan eller första veckan efter den, då du har gått i mål med Sova hela natten-kuren enligt konstens alla regler.
Då kan du få uppleva hur ditt lilla barn, som inte kan gå (säger vi), kryper bort till spjälsängen, sträcker armarna mot den och ser på er ömma föräldrar, som håller stor, skrattretande show för att riktigt kungligt roa barnet (och er själva), med en blick som bönar och ber: "Ni är hemskt roliga bägge två, och det är jättekul på alla sätt och vis, men snälla, kan inte någon lyfta upp mig i sängen nu, så jag får sova?"

Och du kommer att få uppleva, varenda kväll efter rätteligen genomförd kur, hur lilla barnet formligen suckar av välbehag över att få sova i sin säng, i det (numera) trygga mörkret, med sin lilla kanin eller vad det är, under sitt sköna täcke, ostört, säkert och i fred. Dröjer du dig kvar därinne, i barnets fredade sovutrymme, riskerar du att mycket eftertryckligt bli utkörd.
Och ja, det är inte en tanke som lockar: att man faktiskt kan uppfattas som - vara! - störande för sitt lilla barn. Det är inte roligt för en god mor, exempelvis, att inse att hon inte alltid är Guds enda välsignelse för sitt lilla barn: Nu kommer mamma, nu blir allting bra! Kommer mamma och stör den heliga sömnen, då är verkligen inte allting bra. Då kommer det lilla barnet att på ett eller annat sätt visa henne ifrån sig. Större modeller säger som det är: "Gå!" Och mamma får svälja stoltheten och minnas att även hon själv vill ha sitt sovutrymme fredat om nätterna.
Och du kommer att få uppleva det kanske allra mest förtjusande: hur det lilla utsövda barnet hälsar den nya dagen med en sång - och dig, när du kommer, med ett leende som kunde smälta solen själv. Då talar vi inte längre bara välbefinnande. Då talar vi njutning.
Och det är dit du ska komma, om och när du beslutar dig för att genomföra Sova hela natten-kuren. Det är dit du ska ge ditt lilla barn förutsättningarna att nå. Du får inte nöja dig med mindre. Lilla barnet ska inte behöva nöja sig med mindre!

Jag nämnde ordet frihet. Jag beskrev barnets njutning över den goda, säkra, fredade sömnen som ett vidsträckt tak av frihet över det bygge - den livsfilosofi - som heter Sova hela natten-kuren. Låt mig förklara:
Om du vore på svältgränsen skulle alla dina tankar, hela ditt medvetande kretsa kring frågan om hur du skulle få tag i mat. Överlevnadsdriften är den starkaste vi har. Är du hungrig, och ditt skafferi är tomt, och livsmedelsaffären står tom med dammiga hyllor, och du inte har några pengar, och du inte har en aning om var du ska få tag i någonting att äta - då är du ganska svalt intresserad av kärlek, tröst, rena kläder och ömhet. Då handlar det om realiteter, om den största av dem alla: att överleva. Du kan inte tänka på något annat.
Och har du väl hittat mat, så att du vet att du klarar den dagen, kommer dina tankar genast att börja kretsa kring problemet hur du ska få tag i mat i morgon. Innan du vet att du kommer att överleva, kan du inte känna dig lugn. Du kommer att vara oförmögen att intressera dig för något alls annat. Det skulle göra dig till en ganska ofri människa. Utan att veta din fysiska, faktiska överlevnad garanterad skulle du knappast kunna sätta dig på skolbänken i livet, utbilda dig, utvecklas, växa och förverkliga dig själv i enlighet med A. H. Maslows devis: "What a man can be, he must be" - det en människa kan bli, det måste hon bli. Var du på svältgränsen, skulle du jaga mat och ingenting annat.
På samma sätt fjättrar dig din sömnbrist nu och gör dig ofri. Du märker själv hur den desarmerar och bryter ner dig. Allt som tidigare var viktigt för dig, roligt, stimulerande, utvecklande och berikande, har bleknat till fåfängliga illusioner. Du kan knappt minnas hur det kändes att överhuvudtaget vilja något. Det enda du vill är att få sova på nätterna, och det överskuggar allt. Sömnbristen ockuperar dig. Och du vet mycket väl att ditt behov av sömn, ostörd sömn, tillräcklig sömn och pålitlig sömn - en sömn du kan räkna med - inte bara är fysiskt. Det är minst lika mycket psykiskt. Annars stod du inte på gränsen till sammanbrott nu, och annars vore sömndeprivation inte ett så effektivt tortyrmedel som det är.
När en människa inte får sina grundläggande basbehov tillfredsställda - behoven av mat, sömn och säkerhet - blir hon fastlåst i sin överlevnadsångest och kommer inte längre. Inte i något enda avseende kommer hon längre.
När hon får dessa basbehov fyllda litegrann, då och då, ibland, och inte särskilt tillfredsställande när det väl händer, klarar hon sig. Är hon stark, klarar hon sig bra. Hon kan, åtminstone litegrann, då och då, ibland, höja sig över den djungelns lag som styrs av ren överlevnadsdrift. Men hon är fortfarande ofri. Hon är fortfarande fjättrad - om inte till händer och fötter så till en fot. Hon blir aldrig riktigt fri från oron, osäkerheten och den förödande känslan av utsatthet, hur starkt hon än lyckas övermanna själva överlevnadsångesten. Hennes vingar lyfter inte annat än med yttersta möda. Hon får ägna mycken tid och kraft åt att stå ut.
Om och när hon emellertid får sina grundläggande basbehov tillfredsställda med råge, inte bara i efterhand när bristen blivit akut eller överhuvudtaget uppstått utan förebyggande, kontinuerligt och i rikt mått, då är hon fri att lyfta mot en stjärnhimmel utan gräns. Då är hon fri att utvecklas till sin fulla mänskliga potential. Då är hon fri i motsats till fjättrad, bunden och ofri.
Också till detta kommer ditt lilla barn att bli en levande illustration, om och när du genomför Sova hela natten-kuren ända fram till det mål som heter njutningen. I njutningen över att leva bor en befrielse, som spränger bojorna i en sång av frihet.
Hos det lilla barnet formligen exploderar utvecklingen under de betingelserna. Den behöver du inte "träna" eller "stimulera" fram. What a man can be, he must be!
"Leonard är underbar, vacker, smart och rolig, och vi är en LYCKLIG FAMILJ!"
Du kommer att kunna skriva under på de orden. Vad nu ditt lilla barn har för vackert namn.
Små barn ska njutas - och njuta själva!

Copyright: Anna Wahlgren