Månadens krönika augusti 2007

Varför fungerar SHN?

Texten utgör kapitel 2 i den internationella versionen av Sova hela natten-boken, som jag alltså nu skriver om för att SHN ska nå utanför Sveriges gränser (och Norges, där jag hart när blev lynchad p g a dess "kontroversialitet"). Sova hela natten International är under översättning till tyska och italienska allt eftersom arbetet fortskrider.
Juli månads krönika gav första introduktionskapitlet. Där fanns några föräldracitat. Även detta andra kapitel kommer att interfolieras av illustrativa föräldracitat (vid varje asterisk), som jag av utrymmesskäl tyvärr måst stryka här. Föräldracitaten är hämtade från tråden "Livet efter kuren - en uppmuntran" på Kurbarnens hjälpforum för barn upp till ett år, där det i sanning finns underbar läsning. Jag tackar er alla som hjälper mig hjälpa!
Sova hela natten-kuren är en kur - ett botemedel - för små barn som behöver få hjälp med att kunna sova lugnt och gott, skönt och sammanhängande, hela natten lång.
Kuren fungerar på alla barn med sömnproblem därför att små barn, precis som alla andra människor av kött och blod, behöver sova på nätterna och vill det.
Vi vill alla kunna sova i lugn och ro. Barn är inga undantag.
Sova hela natten-kuren kan tillämpas på alla små sömntrasslare från fyra månaders ålder.
Uppåt finns ingen åldersgräns.
*
Sova hela natten-kuren är utarbetad i nära samarbete med de hundratals och åter hundratals spädbarn med sömnsvårigheter som jag personligen, under trettio års tid, kunnat hjälpa att få sova gott hela natten.
Principen för Sova hela natten-kuren är enkel och saklig: man lugnar barnet där det ligger.
Och man gör det betryggande, aktivt och förebyggande.
Exakt hur det går till, ska du snart få se!
*
Sova hela natten-kuren är lösningen för dig som i missriktad välvilja åsamkat ditt lilla barn sömnproblem.
Du går själv på knäna av sömnbrist. Utifrån din egen utmattning och desperation kan du nu kanske också förstå barnets.
Du vill få ett slut på en för alla ohållbar situation.
Och det är inte svårt. Sova hela natten-kuren kan genomföras av alla - också av dig, hur trött och missmodig du än känner dig sedan kanske flera månader tillbaka.
Redan när du fattat beslutet kommer du att mobilisera krafter som du inte visste att du hade. Beslut leder till handling, och målmedveten, övertygad handling bryter all vanmakt i världen.
*
Naturens imperativ driver små barn att utvecklas och växa, utvecklas vidare och växa mer, hur stuptrötta de än är. Deras drivkraft är livsglädjen. Deras livsvilja är obändig.
Men får de inte sin goda sömn, orkar de inte njuta av sin imperativa livslust långa stunder i taget. De blir gnälliga, klängiga och oroliga. Men de ler ändå, så fort man lockar dem till det. Det är själva livslusten som ler, och den är tappert oförtruten.
Det är lätt då att som vuxen dra den felaktiga slutsatsen att allt är i sin ordning, så länge babyn verkar glad som mentalt grundtillstånd. Det är lätt då att bortse från den bleka hyn, skuggorna under ögonen, den klängiga gnälligheten och den pockande oron, så länge barnet ökar i vikt och dessutom kan lockas att dra på mun.
Det mentala grundtillståndet - livsglädjen - finns medfött hos alla barn. Det är ett faktum som inte ger oss frisedel att bortse från små barns stora sömnbehov.
*
Nyfödda barn vet med sig att de inte har en chans att överleva på egen hand. De kan inte själva skaffa föda, värma sig, skydda sig mot vilda djur. För de nyfödda barnen är hjälplösheten - maktlösheten - total.
Mot det står överlevnadsdriften, som är den starkaste drift vi människor har.
Resultatet kan inte bli annat än överlevnadsångest. Barnen vill och måste leva, men de tror och fruktar att de ska dö.
Denna överlevnadsångest måste förstås den "flock", till vilken barnet kommit och fötts, göra allt för att eliminera.
Jag vet att du, som nu håller den här boken i din hand, inte har sparat på dina ansträngningar att få barnet att sova. Ändå har du inte lyckats. I stället sover ditt lilla barn allt sämre.
Du kommer snart att förstå varför.
Ord förslår ju inte särskilt långt i vården av späda och små barn. Därför måste man tala till dem i handling.
Det gäller att i handling övertyga barnet, gång på gång och hela tiden: "Du kommer att överleva. Vi ser till den saken. Vi bevakar dina intressen. Du kan i lugn och ro ägna dig åt att leva och växa och utvecklas, och åt att ha kul på kuppen! Dig kommer inga vargar och tar, inte. Du kan vara alldeles lugn."
Barnet behöver få sina allmänmänskliga basbehov tillfredsställda. De behoven är exakt desamma som dina egna: tillräckligt med mat på någorlunda bestämda tider, tillräckligt med sömn på någorlunda bestämda tider, kläder på kroppen, tak över huvudet - en plats på jorden att lära känna som hemma - och människor att höra samman med i den gemensamma kampen för tillvaron.
Inget av detta kan små barn ombesörja själva. Vi vuxna, som kan konsten att överleva, måste göra det åt dem.
Liksom du som mamma eller pappa gör det möjligt för ditt lilla barn att äta genom att mata henne eller honom, måste du göra det möjligt för barnet att sova genom att hjälpa henne eller honom komma i ro, fredad för vargen i alla dess skepnader.
Du tycker säkert att du har försökt allt. Men någonting är det ju som inte stämmer, eftersom barnet inte sover. Hade alla dessa dina ansträngningar natt efter natt att få barnet att sova lugnt och tryggt varit de rätta, hade ju lilla barnet också sovit lugnt och tryggt.
Den bittra sanningen är att du i missriktad välvilja har förstärkt ditt lilla barns överlevnadsångest i stället för att eliminera den.
Varje gång du tagit upp ditt barn ur sängen på natten har du oroat barnet ytterligare. Du har i handling bekräftat att världen är precis så otrygg och farlig som barnet i sin värsta överlevnadsångest befarat. Du har räddat barnet till din kropps ängsliga beskydd, och det har lärt ditt lilla barn att det är livsfarligt att vara utan det skyddet.
Spädbarnet vet inte att sängen är en trygg plats, lika lite som du, som ändå är vuxen, skulle känna dig särskilt lugn i ett tält ute i djungeln med ett gäng lejon tassande utanför.
"Ska jag verkligen ligga här alldeles ensam?" skriker barnet från sin säng. "Är det inte farligt? Kommer inte vargen och tar mig då?"
Blir då ditt svar på barnets fråga - och nyfödda barn kan inte fråga på andra vis än genom att skrika - att ta upp barnet ur sängen för att skydda det med din kropp, trösta och bära, räddar du barnet. Du ropar i handling:
"Nej, här kan du absolut inte ligga! Vargen kommer och tar dig när som helst! Här är det livsfarligt att vara! Vi måste genast sätta dig i säkerhet!"
Även om barnet låter sig lugnas tillfälligt i din famn, är det svaret inte särskilt betryggande i längden.
Dessutom är det inte sant: sängen är inte farlig, vargen är inte där.
Barnet accepterar heller inte det oriktiga svaret. Ty ingen människa, stor eller liten, orkar gå i ständig oro för livhanken. Ingen som fruktar för sin överlevnad kan sova gott om natten.
Och därför fortsätter barnet vakna, skrika, fråga - natt efter natt, mer och mer påstridigt.
Det ditt lilla barn vill höra, i handling, är ditt i ordets sanna mening betryggande besked:
"Du kan sova lugnt. Vi vakar över dig. Vi känner faran och håller den borta från dig. Din överlevnad är säkrad."
*
Vargen finns. Den kan inte förnekas eller tröstas bort. Den måste hållas stången, förebyggande och kontinuerligt.
Vi vuxna, vi som kan, gör det hela tiden. Det var för att hålla de vilda djuren borta som människan byggde sig boningar.
Varje dag, liksom inför varje natt, vidtar både du och jag och alla andra människor världen över en mängd åtgärder för att inte falla offer för vargen i någon av dess skepnader. Vi ser oss om innan vi går över gatan. Vi kontrollerar att ytterdörren är låst innan vi går och lägger oss. Vi installerar brandvarnare i huset. Vi drar sladden ur strykjärnet och kollar att spisen är avstängd, innan vi går hemifrån. Vi låser och larmar och stänger vargen ute på alla vis vi kan.
Vi vet vad som kan hända. Faran är hela tiden där. Vi garderar oss minutiöst.
Barnet vill förvissas om att vargen inte kommer. Barnet vill förvissas om att ingen fara hotar.
Barnet vill kunna sova lika lugnt som du kan göra när du släckt de levande ljusen, kontrollerat att brandvarnaren blinkar och fungerar, stängt fönstren på nedervåningen och låst din ytterdörr noga. Du vill inte frukta för att huset ska börja brinna medan du sover eller att någon ska komma insmygande i nattens mörker och hota dig till livet.
Du vill kunna sova lugnt. Det vill ditt lilla barn också.
Ett litet barn kan inte vidta några som helst säkerhetsåtgärder. Ditt lilla barn kan inte göra ett enda dugg för att stänga vargen ute. Det kan bara du, som är vuxen, kapabel och överlevnadskompetent.
Liksom du vill ditt lilla barn befrias från sin överlevnadsångest, inte fjättras vid den!
Därför är grundprincipen för Sova hela natten-kuren denna: små barn ska lugnas där de ligger.
Deras skrik är frågor, inte missnöjesyttringar.
"Kommer vargen och tar mig nu?" skriker barnet.
Ditt svar, i ögonblicklig handling, ska vara sakligt, sant, lugnt och betryggande:
"Jag bevakar dina intressen. Jag ser till att vargen inte kommer åt dig. Du kan sova lugnt. Du kan känna dig fullkomligt säker. Jag står emellan dig och vargen. Inget ont kan hända dig."
*

Copyright: Anna Wahlgren