Det är ramsan igen, men mjuk och fin och bekräftande. Den avslutar hela "diskussionen". Den ger bokstavligen sista ordet. "Just så ska det vara. Just så gör man när man somnar så gott. Jättebra. " I början sparkar bekräftelseramsan liv i de flesta i stället för att alls bekräfta lugnet. Det är frestande att skippa den, men den är superviktig!

Ge dig inte förrän barnet har tagit emot den och är fortsatt tyst, även om det tar tio omgångar! (Med påminnelseramsa emellan, kanske.) Den ska vara det sista som följer med barnet in i sömnen (så var hellre ute för tidigt än för sent med den). Den hjälper barnet att snart kunna somna om själv nästa gång Exclamation Är däremot skrikandet det sista, innan barnet tystnar och somnar, kommer den lilla älsklingen att börja med att skrika nästa gång hon eller han vaknar.