Vagning betecknar ett stadigt, nästan brutalt, barnvagnsdragande fram och tillbaka. Också här behöver man öva upp tekniken innan (såvida inte barnet är mycket litet och bara behöver hjälpas i ro helt lätt, dvs innan den lilla dragit på sig sömnproblem). Träna med en tyngd i vagnen som motsvarar barnets vikt!

Dra med långa och snabba, stadiga tag, fram och tillbaka, fram och tillbaka, i högt tempo. Hela din arms fulla längd ska nyttjas när du skjuter vagnen ifrån dig. Det är alltså inte fråga om några små snåla, försiktiga, gulliga rörelser - då får du till slut stå och vagna hela natten. Barnet tycker det är underbart och protesterar/vaknar så fort vagnen står stilla!

Skriker barnet rejält, får du själv ta i rejält. En rejäl knyck ska påbörja varje drag, ungefär som om du högg vagnen i sista sekunden för att hindra den från att trilla nerför ett stup. Effektiv vagning ska få tyst på det mest vrålskrikande barn inom två minuter.

Vagningen föregås alltid av tillrättaläggande, så att barnet vet vad som gäller. Den avslutas i god tid innan barnet somnar, gärna med några snabba små "skak" i handtaget från sida till sida.

Vagning kan utföras med barnet liggande på rygg, men ögonkontakt och synintryck är i sammanhanget förödande. Med tunt mörkläggningstyg eller något annat luftigt mörkt över vagnen kan du säkra barnets ostörda avskildhet.

Små älsklingar som absolut ska lyfta huvudet eller försöka krångla sig "krypandes" ur vagnen, läggs tillrätta igen, snabbt och distinkt. Därefter kan man tillgripa tjuvknepet att vid varje vagningsdrag, mot sig eller ifrån sig, lätt trycka till på lilla huvudet under rörelsen - vare sig det behövs eller inte - som markering: dags att ligga ner och sova!

När barnet tystnat och stillnat är det lämpligt att låta den lilla somna i lugn och ro, själv, med vagnen stilla. Efter några minuter kan man sedan börja gå igen.

"Hugg" alltså vagnen bestämt! Börja aldrig dra försiktigt och ängsligt, vilket ofelbart leder till barnets förvirring - för att inte säga förtvivlan :( . Små barn sover gott ute på promenad därför att mamma/pappa i regel är på väg någonstans och tänker på något annat än sin oro för barnet, vilket för barnet betyder betryggande säkerhet hos föräldern/överlevnadsgaranten. Då kan den lilla sova lugnt.