Månadens krönika november 2008

Sunda förnuftet skall segra

Röster i debatten om andningslarm till späda barn:

"Hur mycket forskningsresultat behöver vi?

Ska babyn sova med andningslarm eller inte? Själv tycker jag att det bara är givet att använda ett. Till min förvåning avråddes jag dock på ett närbeläget sjukhus från att skaffa ett larm. Varför då? Orsakerna var många. Jag ska här presentera de argument jag har fått höra så här långt, och också mina egna tankar om dem.

1) Apparaten invaggar föräldrarna i en falsk trygghet.

Jag vill tillägga att en del äkta trygghet också är inblandad. Vad gäller falsk trygghet så hoppas jag att föräldrarna läser bruksanvisningen, eller använder sitt sunda förnuft, och inser att man aldrig kan gå helt säker här i livet.

2) Apparaten gör föräldrarna oroliga.

Jovisst, blotta åsynen av apparaten kan påminna om att något hemskt kan hända. Likadant är det med säkerhetsbältena och barnstolen i bilen. Men jag har vant mig vid dem. Jag är faktiskt mindre orolig med dessa säkerhetsanordningar än utan.

3) Vänta och se först, om ett larm faktiskt behövs.

Hmm... Följer man detta råd behövs nog inga larm över huvud taget. Den dag ett barn dör i plötslig spädbarnsdöd, och det alltså visar sig att ett larm faktiskt skulle ha behövts, är det för sent att skaffa ett. Och då behövs det ju inte heller. Alltså behövs det aldrig någonsin några larm enligt detta resonemang.

4) Det krävs en del teknisk kunskap för att handha apparaten.

Vår modell har bara en knapp, på/av. Den lärde jag mig att bemästra ganska fort.

5) Apparaten vidtar själv inga åtgärder.

Nej, det väntar jag mig inte heller. Jag tycker att det räcker med att den tillkallar mig och låter mig vidta åtgärderna.

6) Vad gör du då, om larmet går?

Detta var tänkt som en retorisk fråga, tror jag. Så den kunde översättas med "du kan ju ändå inte göra något om larmet går". Svaret på frågan är att det kan jag nog, det finns anvisningar att följa.

7) Man ser nog ändå på barnet om det blir blått.

Visserligen kunde jag sitta hela natten och titta på ansiktsfärgen på vår lilla flicka, men jag är så bekväm av mig att jag överlåter vakandet åt larmet.

8 ) Det viktigaste är att följa råden som ges på barnavårdscentralen.

Det kan man utmärkt göra också om man har ett larm.

9) Ofta kommer larmet från apparaten då olyckan redan har inträffat.

Andningsuppehållet har nog tillstött då larmet går. Men då är det lyckligtvis ännu inte för sent att hjälpa barnet att börja andas igen.

10) Ingen apparat kan förutse att ett andningsuppehåll är förestående.

Det behövs inte heller.

11) Det finns väldigt lite forskningsresultat om detta.

Här har vi antagligen den springande punkten. På ett sjukhus har man självklart ett stort ansvar. Nya mediciner och manicker måste testas väldigt grundligt och alla risker ska utredas innan man tar dem i bruk. Själv är jag inte bunden av vad undersökningar har visat utan får göra lite som jag tycker, så jag använder glatt vårt larm ändå.
Jag kan inte föreställa mig vilka riskerna skulle kunna vara. Ingen strålning är inblandad, inga kemikalier, inga slangar att trassla in sig i. Vår apparat rör över huvud taget inte vid barnet, den har bara en platta under madrassen, som fungerar som en sofistikerad badrumsvåg ungefär, den märker hur kroppstyngden flyttas en aning av andningsrörelserna. Verkar det misstänkt stilla alltför länge säger den till med besked.
Frågan är hur mycket forskningsresultat vi vanligt folk egentligen behöver. Att andningslarm bevisligen har räddat liv räcker bra för mig."

Anders Bäck, Maxmo, Finland

Denna pappas insändare i finska Vasabladet föregicks av följande replik på en barnläkares uttalanden i samma tidning. (Jag utelämnar här läkarens namn.) Repliken är skriven av Linda Karlström med forumsignatur Sagalinda.

Plötslig spädbarnsdöd och andningslarm

"Med anledning av artikeln om andningslarm i Vasabladet måndagen den 8 september, vill jag understryka och klargöra vissa saker.

Barnspecialläkare X hävdar att 'ofta kommer larmet från apparaten då olyckan redan har inträffat'. Det finns inte ett enda dokumenterat fall i hela världen där ett barn med andningslarm skulle ha dött i plötslig spädbarnsdöd (SIDS). Att dr X slänger ur sig ovanstående kommentar visar bara hennes okunskap i frågan. Ett andningslarm ger ifrån sig en högljudd signal då barnet inte andats/rört sig på 20 sekunder, alternativt tagit mindre än 8 andetag i minuten. Ett spädbarn kan göra andningsuppehåll på uppemot 40 sekunder utan att det föreligger omedelbar fara. Om larmet går räcker det oftast med att röra vid barnet, vända det på rygg eller lyfta upp det. Inget barn dör i SIDS efter ett andningsuppehåll på 20 sekunder! Om "olyckan redan har inträffat" då, vilket X alltså påstår, är det inte på grund av syrebrist.

Dr X räknar också upp en del orsaker till plötslig spädbarnsdöd. Föga förvånande är att hon inte omnämner vaccinerna. Man har funnit att många barn dör i SIDS inom fyra dagar efter en vaccination. Flera forskare påstår att det finns goda bevis för att över hälften av de ca 5000 fall av SIDS, som inträffar i världen varje år, orsakas av vaccinationer. I Japan minskades drastiskt nya fall av plötslig spädbarnsdöd när man väntade med vaccinering av små barn till efter ettårsåldern. Detta stämmer för övrigt väl med svenska forskningsresultat. Alla vet vi att vacciner ger upphov till en liten infektion i kroppen, och inte sällan får barnet feber. Just detta har de svenska forskarna bevisat är en orsak till SIDS. Men vaccinationerna är en jätteindustri, och dessvärre får läkare, myndigheter och föräldrar en ensidig information som inte tar upp nackdelarna med vacciner. Tyvärr är de ekonomiska intressena ganska sällan desamma som de små barnens.

Vidare säger dr X att det viktigaste är att följa råden som ges på barnavårdscentralerna. Med samma resonemang kan man undra om X tycker att det är onödigt att skaffa brandlarm också? Kanske det räcker med att följa råden från brandsäkerhetsväsendet, det vill säga släcka levande ljus när man lämnar rummet, inte röka i sängen och så vidare? Jag vill understryka att inget andningslarm i världen kan förhindra att ett barn gör andningsuppehåll, lika lite som ett brandalarm kan förhindra en brand. Men den tekniska apparaturen kan hjälpa oss att upptäcka och avvärja en föreliggande katastrof!

I alla tider har folk försökt följa barnavårdscentralernas råd (vilka för övrigt ändras jämt och ständigt), och ändå dör barn i plötslig spädbarnsdöd. Av vilken orsak? Det kan ingen med säkerhet säga ännu. Men går det att undvika? Svar ja. Med andningslarm. Vill man vara helt säker på att barnet inte dör i SIDS, samtidigt som man underlåter att säkra andningsövervakningen med larm, ska man inte låta barnet sova alls. Det vore enda lösningen."

*

Ur Barnaboken 25 år, jubileumsutgåvan som kommer i början av december 2008:

"Nyföddas andning är oregelbunden. Flera gånger om dygnet gör de längre andningsuppehåll än de flesta vuxna skulle klara av - på upp till 40 sekunder. Som vi vet händer det, tragiskt nog, även om det är ytterligt sällsynt, att små barn under riktigt skön djupsömn 'glömmer' att dra efter andan igen. Andningsverksamheten är inte automatisk från livets början.

Andningslarmet uppmärksammar varje andningsstopp som är längre än ett visst antal sekunder. Man hinner ingripa innan det är för sent, vilket det kan vara på blott tre minuter.

Larmet består av en sensorplatta, som läggs under madrassen och inte stör barnet det minsta, samt en separat larmenhet. Skulle barnet ha slutat andas (eller, för all del, lyckats flytta sig utanför sensorplattan), ljuder en skarp varningssignal, jämförbar med ett brandlarm.

Ingen människa kan vaka över ett sovande spädbarn var tredje minut dygnet om, men andningslarmet kan.

Ta med larmet redan till BB!

I sammanhanget några ord om magläget:

Det finns gott om forskning som visar att antalet dödsfall i PSD, plötslig spädbarnsdöd, nedbringats väsentligt sedan alla föräldrar uppmanats att alltid lägga sina barn att sova på rygg.

Den skrämselpropaganda som förts, och som alltjämt förs, har velat göra gällande att magläget i sig är farligt, medan ryggläget i sig skulle vara säkert.

Ingetdera är sant.

Det är de frekventa andningsuppehållen som är - rättare sagt: i undantagsfall kan vara - livshotande.

Problemet med WHO:s rygglägesrekommendation, som är av så sent datum som 1992, är att de allra flesta späda barn sover oroligare, ytligare och kortvarigare på rygg, det vill säga sämre. På mage sover de djupare, tryggare, skönare och längre.

I den ytligare sömnen ligger också (den förtigna) förklaringen till att statistiken har gått ner: barn på rygg njuter sällan eller aldrig den goda, livsviktiga djupsömn vi alla behöver och är beroende av. Spädbarnen drar därmed lätt på sig hälsofarlig sömnbrist.

Små barns sömnsvårigheter och därmed barnfamiljernas sömnproblem har eskalerat enormt sedan just 1992.

Det är värt att notera att det till dags dato inte finns ett enda fall av SIDS (Sudden Infant Death Syndrome eller plötslig spädbarnsdöd) dokumenterat, någonstans i världen, där barnet som avled sovit på mage med larm. De spädbarn som dog, och alltjämt dör, i SIDS, gjorde det liggande på rygg eller sida - utan larm.

Magläget i sig är inte farligt utan sömnbefrämjande.

Ryggläget i sig är inte säkert utan sömnförsvårande.

Faktum är att små barn som får sova på mage från början sällan drar på sig sömnproblem. Ty att 'sova groda' är det naturliga för människobarnet, liksom för alla andra fyrbenta varelser, som inte gärna sover med mjukdelarna blottade och benen i vädret.

Redan ett helt nyfött barn kan lyfta huvudet, vända det från sida till sida och obehindrat ta sig luft. På mage har spädbarnet en rörelsefrihet, som stäcks på rygg. Byta ställning behöver vi alla göra, även under sömnen.

Det finns fler obestridliga fördelar med magläget:

* Lilla matsmältningsapparaten, som är under utveckling, lever ett betydligt lugnare liv på mage.

* Snuva rinner ut.

* Senkomna rapar, uppstötningar, kräkningar kan inte ställa till med katastrof.

* Kvävningsrisken elimineras på mage mot slätt underlag, där barnet självt kan lyfta huvudet och undkomma det som möjligen hamnat över huvudet.

* Spädbarn på mage hindras inte från att från första stund praktisera de neurologiskt livsviktiga kryprörelser, som utvecklar inte bara motoriken utan också alla de fem sinnena på rätt sätt.

Låt lilla barnet sova groda!

Oavsett sovställning, glöm aldrig larmet.

I Stockholm håller jag nu endagskurser i spädbarnsvård med workshop, där de små barnen själva får illustrera sunda förnuftets seger över den ofta nog pinsamt verklighetsfrämmande skrivbordsforskningen. Namnet på kursverksamheten är KOM RÄTT FRÅN BÖRJAN!