Ett tips jag verkligen vill ge: lägg öronen i blöt!

Vid första barnets första bad tänkte jag mig att påminnelsen om fosterlivet skulle bli tydligare, om också öronen sänktes under vatten. Jag försökte. Bara ansiktet syntes.
Och barnet blev mycket stilla, liksom lyssnande.
Då började jag tala, rätt högt, i långa haranger; jag föreställde mig att min röst då skulle låta lika dämpad och diffus som när den lilla hörde den i moderlivet.
Hon såg oavvänt på mig och jag tyckte mig se en mjuk tillfredsställelse i hennes ansiktsuttryck.
Fascinerad var ju jag, så blötläggningen blev långvarig.
Och nu tror jag, att detta som jag fortsatte med nio spädbarn igenom, var precis rätta behandlingen av små barnaöron: ingen enda av dem fick någonsin trassel med öronen som småbarn.

Det kan i alla händelser vara värt försöket.

 

 

- Ur Barnaboken, Första badet.

Barnaboken är chockfull av goda råd, och har mängder av "single most important" råd, så många att det skulle vara svårt att göra en topp-tio lista.

Men ett råd som jag aldrig läst någon annanstans har blivit ett av de viktigaste för mig och min familj. Och det rådet är; Se det barnet inte själv kan överblicka. Och våga vara den vuxna som sedan tar beslutet som leder till något bra för barnet.


Nu är mina barn 17 och 19, och fortfarande klingar detta briljanta råd i min hjärna. Det är, och har i alla år varit, SÅ LÄTT att i bland ta impopulära beslut. För jag har överblickat, och jag har kunnat se de nästa två-tre stegen. De som barnet inte kan se.  


Nu har det hänt inte mindre än två gånger på en vecka.


Förra lördagen satt deras mor i svår sits, hotellet som far driver och där mor är en av ledarna, hade plötsligt hamnat i situationen: För många gäster och för få städare. Vad göra? Jo, mor meddelar att hon kommer ta med döttrarna, och så hjälps vi åt. Ja, men vill döttrarna det då? löd frågan från kollegorna. Vill? frågade mor. Det är inte viktigt om de vill, här behövs det ju hjälp! Givetvis ville döttrarna inte, men deras mors röstläge lämnade inte rum för förhandling. De hade inget annat inplanerad för dagen, de lät mor förstå att de följde med ofrivilligt och de gjorde det under protest. Med sammanbitna tänder städade och bäddade de i sex långa timmar, och precis innan garanterad incheckningstid var rummen klara för de nyanlände gästerna. Döttrarna som under dagen hade sett vilken kris det var i städavdelningen, och också fattat hur oumbärlig deras hjälp var, sträckte nu på sig och meddelade att ja, här hade ni minsann klarat er sämre utan oss! 

Mor log i smyg, och skickade en varm tanke till Anna. Den känslan som döttrarna nu åkte hem med hade de aldrig fått känna om inte rådet: Se det barnen inte själva kan överblicka! hade landat i mig efter att jag läst Barnaboken.

En vecka efter var det dags igen! Äldsta dottern var nästan sönder av nervositet, hon skulle hålla tal på sin pappas 50-års dag, och hälften av gästerna visste hon inte ens vem var. Hon ville gärna komma ur löftet om att hålla det talet. Jag är ledsen, sa mor, men det finns några saker man måste göra i livet, och hålla tal på sin pappas 50-årsdag är en av dem. Men jag ska hjälpa dig! Tillsammans förberedde vi ett tal på PowerPoint, där hon inte behövde säga ett ord, bara klicka fram sitt tal med bilder och meningar. Fast hon inte skulle säga något behövde hon ju stå framför publiken, och hon var så nervös att hon skakade.

Talet drog både skratt och gråt, och efteråt reste sig publiken och applåderade och busvisslade. Dottern hade gjort fenomenal success, och nu stod hon och sträckte på sig och tog emot beröm. 

Mor torkade en tår, och skickade tusen varma tankar till Anna. Detta hade aldrig hänt utan hennes goda råd, och hennes ständiga Råg i ryggen!! till mig som förälder, som landade i mig när jag läste Barnaboken.

All kärlek, Anna
Barnaboken har varit och är fortfarande en vän att hålla i handen!   

 

//Skribent: Hege

 

 

 

 

Camilla Läckberg har 200.000 följare på Instagram. I förrgår skrev hon detta. Jag kan bara av hjärtat säga TACK Camilla! Du har stått mig bi i vått och torrt och gett mig alla dina böcker, helt rörande. Som du menade inte skulle ha blivit skrivna utan min indirekta hjälp. Jag är dig evigt tacksam och önskar dig allt gott i världen. I owe you!

//Anna Wahlgren

Sara DaniusRosfoto Eva J F

 

Camilla Läckberg

När världar krockar... Fick reda på igår att Svenska Akademins ständiga sekreterare Sara Danius är Anna Wahlgrens äldsta dotter.

 

Och Anna har ju gått som en bärande pelare genom mina år som författare. För femton år sen fångade Anna upp en nybliven, oerfaren mammas trötthet, desperation och förtvivlan. Då var jag en okänd ekonom, så hennes omsorg om en främling kan inte tillskrivas någon form av berömdhet. Anna tog sig tid att svara på mina frågor, lyssna på en främlings trötta förtvivlan med värme och omtanke - om både mig och mitt barn - gav mig råd som jag femton år och fyra barn senare fortfarande följer.

 

Och många hårda ord har flugit om Anna och hennes råd genom åren. Hennes val och liv har ifrågasatts och ett av hennes barns berättelse i bokform har framförts som argument för att hennes barnuppfostringsråd inte har någon bäring. Och varje barn äger naturligtvis rätten till SIN historia. Men utanför offentligheten har jag träffat och pratat med andra av hennes barn, som istället tecknar en helt annan bild - av en varm, kompetent och kärleksfull mamma. Och jag vet flera av dem applicerat samma principer vidare i sitt eget föräldraskap.

 

Det är det enda jag vet i denna sak, min relation till Anna rör hennes råd kring barnuppfostran. Och personligen tackar jag Anna pga. just dessa råd för mitt författarskap. Jag och mina barn har sovit gott på nätterna och tack vare det har jag orkat både skriva böcker och vara en god mor.

 

Och jag citerar Anna från en av de gånger jag träffat henne: ”Jag har inte varit så bra på vuxna relationer - men barn, det förstår jag.” Tack Anna. Och coolt att du oxå fostrat Sveriges första kvinnliga ständiga sekreterare i Svenska Akademin. I owe you. Och du har fyra ”Barnaboksbarn” här hos mig.

Källa: https://www.instagram.com/p/Bg6DMKMHR0v/?hl=sv&taken-by=lackberg 

Rosfoto Eva J-F

  

  

//Skribent: Anna Wahlgren

 

 

 

 

Min tur att fatta pennan!

Au dodo les petits

Jag var länge en aktiv medlem på det svenska forumet men har nu helt flyttat över till det franska. Det skapades i samband med att min översättning till franska av Internationella Sova Hela Natten gavs ut av förlaget Biovie, så att läsarna skulle kunna få hjälp och stöttning i samband med kurandet.

För mig har Annas böcker varit avgörande på många sätt. Jag har sadlat om från personalvetare till översättare och tack vare forumet har jag fått lära känna fantastiska personer jag aldrig skulle ha träffat annars. Att kunna hjälpa familjer i olika stadier av trötthet att få energin och livsglädjen tillbaka är lika roligt som givande.

Här kommer en översättning av det inlägg jag postar varje vecka i det franska forumet, som växer så det knakar.

Vi önskar alla nya medlemmar hjärtligt välkomna! Detta meddelande riktar sig särskilt till er.

Här i denna grupp utbyter vi råd och erfarenheter utifrån Anna Wahlgrens böcker.

Innan ni skriver ert första inlägg, läs det klistrade inlägget, titta på intervjun med Anna och ta gärna en tur bland filerna som ligger uppe i gruppen. På så sätt får ni snabbt en bild av Annas filosofi.

Vi kan inte nog insistera på nödvändigheten att läsa boken ”Internationella Sova hela natten” innan ni börjar kura. Relationen mellan förälder och barn är det mest personliga vi har och det är orealistiskt att tro att den exakta lösningen för en viss familj finns beskriven i en bok, redo att kopieras rakt av. Men att läsa hjälper oss att bilda oss en egen uppfattning och lite i taget hittar vi vårt sätt, det sätt som känns rätt för oss och som gör det möjligt att möta vårt barn på ett uppriktigt sätt. För det är det kuren handlar om: att stärka bandet mellan förälder och barn, att (åter)skapa förtroendet.

Vi, gruppens administratörer, och gruppens medlemmar finns här för att stötta och hjälpa, men det är bara ni som kan avgöra om ett visst råd är ett bra råd för er. Det går inte att delegera sitt föräldraskap, men att prata med andra kan hjälpa oss att växa som föräldrar, vilket gör att våra barn kan växa upp inom trygga ramar som hjälper hela familjen.

Så känn er välkomna! Ställ alla era frågor och begrunda svaren innan ni omvandlar dem till praktik.

För mig är det viktigt att inte komma med precisa råd om att göra så här och så här, vilket kan kännas konstigt då Annas böcker i mycket är skrivna så. Lika mycket som jag själv blivit hjälpt av Annas böcker, eftersom det jag läst verkligen känts rätt, lika rädd är jag att någon annan ska göra exakt som jag (eller Anna) säger bara för att ”det står så”. Om den som ber om råd inte själv håller i rodret och tar ansvar för vad den gör i relation med sitt barn kan det gå fel och det är barnet och relationen som får betala priset. Det fina i att ta sig tid att väga svaren och känna hur de landar i en själv är att när en väl kommit fram till något som känns rätt, ja, då brukar det bli rätt.

Eller som Anna själv säger i kapitlet ”Till mina kära barn” i Barnaboken: 

När du läser i min bok vill jag att du ska reagera som du alltid gjort: jag, din mor, träder fram så tydligt jag kan, som den jag är, med det jag står för. Du tar del. Du behåller det du kan använda. Du förkastar det du inte vill ha.

 

//Skribent: Sarisparis

 

 

Något som vi ofta hänvisar till i våra svar här på forumet är ”attityden av självklarhet” som inte alls är en så självklar sak - förrän man upplevt den själv!

Tänk dig när du träffar en ny person som utstrålar stark karisma eller ett orubbligt lugn och du känner dig helt trygg och glad i personens sällskap - detta är precis vad du vill förmedla till ditt barn i ert möte!

De där hormonerna har dock en tendens att göra det lite svårare än vanligt att utstråla lugn liksom den där sömnbristen i början men attityden är den nödvändiga ingrediensen för att lyckas med både standardmodellen och SHN-kuren som många missar. Det räcker inte att bara använda verktygen samtidigt som man känner sig helt sönderstressad och ifrågasätter om verkligen kommer att funka, det handlar om personen bakom -attityden.

För att övertyga någon annan måste du först övertyga dig själv, rätt självklart eller hur? Det är därför vi rekommenderar att man läser boken minst 5 gånger innan man ska kura och även läser runt i andras trådar på forumet. Kunskap ger säkerhet och säkerhet ger lugn, också ganska självklart egentligen. Lätt att glömma bort i sömnbristens dimma dock när man bara vill kura NU men det är egentligen den ABSOLUT nödvändigaste ingrediensen för att lyckas med kuren.

 

sovande bebis 

Vissa personer som Anna har denna attityd naturligt, eller får den i alla fall efter erfarenheten av många barn. Vi andra får jobba lite mer för att hitta den, för den är verkligen guld värd i vardagen med våra barn även när kuren är över. Den är en trygg kompis mitt i trotsen - här kan jag personligen intyga att den var en absolut nödvändighet för att överleva äldste sonens trots mellan 1,5 år - 6 år. Mina barn gör nämligen ingenting halvhjärtat så jag har VERKLIGEN fått öva min attityd vilket gör att jag har lättare att handskas med lillebrors dundertrots just nu.

Forumet är en guldgruva av erfarenhet som bara väntar på att läsas. När jag själv upptäckte forumet för sju år sedan när mitt första barn föddes hittade jag några trådar som jag läste mer än en gång, dessa mammor utstrålade ett sådant lugn trots flera barn och detta var något jag ville eftersträva i mitt eget föräldraskap. Susan D och SarisParis tack för era berättelser om ert vardagsliv med era små, de var en stor hjälp för mig. Här nedan kan ni hitta några av deras trådar om ni själva vill ta del av deras historier:

 

 

Länkar till lästips på forum!

Sigges röda tråd,

Mikas röda tråd,

SM hemma hos oss

Linus röda tråd.

//Skribent: mamaA