Till minne av Anna Wahlgren 6 oktober 1942 – 7 oktober 2022
De sista raderna i Barnaboken riktade jag till mina barn och riktar jag nu till dig:
”Ingen vet hur världen ser ut när den lilla människa, som inte är vuxen än, stiger ut i den. Ingen vet vad för värld dina barn och barnbarn kan få uppleva. Ingen vet hur den människa kommer att se ut som överlever också denna tid, denna fas i människosläktets historia som står under så svåra hot.
Men det finns ett hopp: människan är själv sitt eget största hopp. I stunder av kris, i ögonblick av nödvändighet, reser hon sig stark. Hon tar sin förmåga i bruk, och hennes förmåga är oändlig.
Att tänka fritt, att handla och leva i enlighet med sin innersta övertygelse, det är det högsta målet. Det är friheten.
Att sälja sin själ är döden.
Och den största av synder, med ett Jesusord, är att plåga en broder till kropp och själ.
Som jag trodde på dig, vill jag att du ska tro på dig själv, och med den tron ska du försätta berg. Orädd, illusionslös men full av kärlek ska du besegra det berg som heter oöverstiglighet.
Se till din lust! Den är marken du står på. Den är drivkraften till ditt liv.
Se till din glädje och ditt skratt! Där ligger kärleken till livet och människorna. Sök din glädje allra mest envist, när den tycks som mest förborgad. Den finns intill dig, i dig.
Det svåra är inte fel. Det svåra bjuder till kamp. I motstånd ska du brottas med livet. När du växer, har du segrat.
Låt dig aldrig bedövas, stämplas eller tystas. Sälj inte din själ.
Älska. Ta för dig. Lev!
Du har rätt till en plats på jorden. Slåss för den med kärlek!”
