MIN SON kommer till mig och meddelar att hans yngre herr bror luktar kräkor. Gossen ser upprörd ut. ”Varför har inte jag fått några kräkor?” En luttrad föräldrahjärna är van vid att brottas med allsköns absurditeter. Så småningom klarnar det. Det är inte den lille gossen som mår illa, och den äldre som i ett […]

”Hur känner du dig nu”, frågar flickan i affären. ”Har du blivit något bättre?” Och jag står där och fumlar med mitt Aftonblad, djupt inne i det vacuum som en depression skapar. Jag förstår inte varför hon frågar eller vad hon egentligen frågar om, jag minns inte att vi talats vid, det tar mig långa

Nu blänker gatorna i natten, regnvåta, höstsvarta. Bilarna smyger förbi nedanför fönstren med det speciella susande ljud som kommer av däck mot våt asfalt. I husen lyser det; natten är tidig än. DET FINNS IBLAND POESI i det här tysta, tunga höstvintermörkret. Också i staden, också där inga skogar finns, inga flammande löv, inga vidder

DET ÄR EN UNDERBAR dag, när jag skriver detta. Solen flödar in i det mörka lilla huset, värmer det och värmer mig. Ute öppnar sig blommorna. Luften är het, för första gången sommarhet. JAG TÄNKER IBLAND att året egentligen borde börja vid sommarens ingång. Allt det gamla, som hörde den tunga vintern till, är borta.