Lathunden

…för de ömma föräldrarna – här modern – till små barn som behöver lära sig sova som folk, i fem-sex- till elva-tolv-månadersåldern.
Med särskild puss på näsan till lille Gustav, åtta månader, Pontus, tio månader och Oliver, sju månader.
Och med kära hälsningar från lilla Kassandra, som är ett av alla de små barn som varit i Gastsjön på sova-hela-natten-kur. Hon är rekordhållaren. Hon brukade vakna 20-30 gånger per (kort) natt. Som mest skrek och diade hon 36 gånger, hade mamma noterat! Kassandra sover nu med sina tolv timmar natt med förtjusning.

Ladda mentalt. Här ska sovas, jäklar anåda! Varje barns varje skrik är en fråga, inte en missnöjesyttring. ”Felet” ni gjort är att ni gett alldeles fel svar. Tänk på att det inte är mer synd om ditt barn, som äntligen ska få sova hela natten, än det är om dig, lilla mamma, som skulle kunna ge din högra arm för detsamma.
Bestäm när ”kuren” ska börja. Bered er på fyra nätter och tre dagar av koncentrerat arbete, då hela steken ska vändas rätt. Inta en attityd av självklarhet. På natten sover man. På natten sover alla människor. På natten händer inte ett dugg annat än att folk sover som grisar. Och råkar de vakna till, vilket alla människor gör ett antal gånger varje natt, så somnar de om. Punkt slut.

Planera. Gustav, som är åtta månader, behöver ca 14,5 timmars sömn per dygn. Gör ett schema. Kanske vill ni att han ska sova kl 19 till kl 7; då blir det 2,5 timmar kvar att fördela på schemalagda dagslurar. Bra sömnrytmspass, efter vilka man enkelt kan väcka barnet om det behövs, är 5 min (man kan alltid lägga in en femminuterslur vid akut behov, utanpå schemat), 20 min, 45 min, 1,5 tim och 2 tim.

Schemat ska rymma fyra mål, då Gustav ska äta sig absolut proppmätt – behövs det ska han trugas i en halvtimme, men inte mer! – och en nattslurk till kvällen i form av bröst eller flaska, så mycket som någonsin går ner. Utgå någotsånär från barnets befintliga dagsvanor och skriv ner exakta tider, som ska hållas med en kvarts marginal åt båda hållen (inte mer, och inte när det gäller kortlurarna, då man i stället tar tid från när barnet somnat och väcker lilla älsklingen efter antingen 20 eller 45 minuter).

Lille Pontus, tio månader, morgonpigg, tipsar om sitt schema:
7.00: frukost.
9.00-9.45: 45-minuterslur på mage i vagnen.
10.30: lunch.
12.30-14.00: sova middag.
14.00: mellanmål (stadigt).
17.30: Middag.
18.00: Bad, skoj, nattslurk.
19.00: sova natt.

Lille Oliver, sju månader, kvällspigg, tycker hans är roligare: 8.30: frukost.
10.30-11.15: 45-minuterslur.
12.00: lunch.
13.30-15.00: sova middag.
15.30: mellanmål.
17.15-17.35: 20-minuterslur.
19.00: middag.
19.30: bad, skoj, nattslurk.
20.30: sova natt.
Obs! Bad varje kväll associerar fint till nattsömn och är – ska vara – riktigt jätteroligt. (Lägg öronen i blöt!)

Träna buffning. Lägg lämplig partner och medhjälpare – pappa? – på mage på en säng eller soffa med huvudet åt ditt vänsterhåll. Han kan gärna krångla lite och trycka ner näsan i den obefintliga kudden. Lägg då hans huvud åt höger och tryck till på plats. Ta armarna och lägg upp dem på sidorna om huvudet. Tyck till lätt på plats. Räta ut benen med stadiga grepp om låren och tryck till på plats. (Det är inte förbjudet att ha roligt. Han ska träna på dig sedan, så njut medan tid är!) Lägg sedan vänsterhanden över hans rygg. Gör den så stor och utbredd som går och håll ner, så han inte får för sig att krumma med ryggen eller försöka vända sig på sidan. Krånglar han med huvudet, får ett finger eller två hålla det stilla. Knyt högerhanden löst och sikta in den på lilla rumpan. (Eftersom han väl inte har blöja, får det bli på ena skinkan.) Tänk dig en bra låt: ett, två, tre, fyr… Stampa gärna takten med foten. Buffa nu rytmiskt och metodiskt. Vänsterhanden ligger kvar på ryggen, och på var fjärde buffning pressar du ner den, mjukt men rejält. Å ett (tryck), två, tre, fyr, å-ett, två, tre, fyr… Med buffandet ska du inte slå utan mera fösa, mycket stadigt uppåt kroppen så att hela lilla (stora) kroppen får sig en markant liten skjuts varje gång. Buffningarna ska fortplantas genom kroppen. Helst ska karln vilja somna väldigt skönt. Han ska inte känna sig misshandlad! Men han ska också känna att han inte har en chans – och ingen lust heller – att börja krångla. Han ligger skönt och älskar behandlingen. Han undrar varför du inte har gjort så här varenda kväll på honom. Vadå thailändsk massage?

Träna mer buffning på dina egna lår. Sitt med benen ”lösa”. Högerlåret är barnets lilla rumpa. Fös på, stadigt, inte ”stumt”. Vänsterlåret är barnets rygg. Tryck till ordentligt på var fjärde buffning. Spela gärna musik till, när du övar. nart hittar du rytmen, och den är A och O. Högerlåret ska verkligen flyttas iväg ordentligt för varje buff. Var noga här, för korrekt, effektiv, riktig buffning ska kunna lugna ner det mest vrålskrikande barn inom två minuter (utom vid allra första beskedet, då barnet kommer att bombardera dig med frågor och du får räkna med antingen 20 eller 45 min av envis buffning, innan polletten trillar ner).

Träna ramsa. Hitta på en godnattramsa. (Pappa också; han kan ha sin egen eller ni kan ha samma, men ni ska hålla er till det ni har bestämt.) Min lyder helt banalt: ”Go’natti med sig, sov så gott”. Den kan sägas låååångsamt: ”Go’naaaatti meeed sig, sooov så gooott!” Den kan sägas snabbt och glatt, halvargt och strängt, punktsättande och bestämt, hurtigt och glatt, vad du vill (träna alla tänkbara tonfall!) och den kan ”sjungas” mjukt och rart, lite sådär i förbigående, som bekräftelse på att allt är så underbart rätt, när barnet ligger tyst till slut och tänker sova. Ramsan ska vara klart rytmisk och melodiös. Träna på att dra den i svep på fyra. Dra också i svep på sex någon gång; det kan komma att behövas ibland. Ingen eller ytterst kort paus mellan ”verserna”. Samma tonfall åt gången, hela vägen. Låt den gå ner på slutet och sätta punkt. Träna högt med både magstöd och tordönsstämma! Ramsan ska kunna tränga igenom också rejält höga skrik (som skrämmer barnet självt). Träna vrålhögt, träna lågt och mjukt; känn in ordentligt den drivande rytmen! Snart lär du dig sätta in rätt tonfall och röststyrka vid rätt tillfälle, allt efter barnets sätt att fråga. En ganska häftig känsla av dialog uppstår när ramsan ”tar”. Ge dig inte förrän den gör det! Redan under andra natten av kuren tar den sedan över mer eller mindre helt.
Ramsan ska användas enbart nattetid. (Till dagslurarna får du hitta på en annan ramsa, som inte innehåller ordet natt.) Ramsan kommer att utlösa rena reflexen till slut: barnet hör ramsan, och poff! lägger sig den lilla älsklingen platt ner för att sova.

Möblera. Gustav ska ha eget rum, helst. Annars ska hans säng skärmas av, förslagsvis med mörkläggningstyg från golv till tak i en skena från taket. Han ska inte kunna se någonting, om och när han vaknar till. (Att han kan höra gör ingenting – tvärtom.) Spjälsängen ska stå så att ljuset, när du öppnar dörren (som annars står på glänt) inte rasar rätt in på honom. Rummet ska kunna göras kolmörkt och skillnaden mellan natt och dag vara total. Inga smålampor därinne alltså.
Säg farväl till nappen, en gång för alla! Inget barn över fyra månader, då sugbehovet avtar radikalt, behöver napp (annat än möjligen för att äta igenom). Nappen är en svår sömnstörare, värre ju äldre barnet blir. Bort med eländet! Barnet glömmer nappen på en natt. Om du gör det.
Bädda sängen platt utan kudde. Vik ett s k draglakan, ett trevikt lakan, om madrassen vid huvudänden (åt ditt vänster), slätt och stadigt. Draglakanet ger lite höjd och kan dreglas och snoras i, varefter du bara viker fram en ny sida.
Håll rejält svalt i rummet, gärna med öppet fönster. Klä barnet lätt. Bädda med påslakan och täcke eller tjock bomullsfilt. Komplettera med snuttefilt och/eller ett enda litet gosedjur.

Gör klockan till din bästa vän och placera den på hedersplats vid schemat du gjort upp, och med papper och penna bredvid! Anteckna sedan under de fyra nätterna vad du gör och hur barnet svarar. Det ger inte bara intressanta jämförelser utan håller också den svårt frestande överkoncentrationen stången. Du vet att du måste ut och anteckna. Hur dags vaknade barnet? Vad gjorde du, och hur många gånger? Hur dags sov barnet igen?

Skrattet-till-go’nattet inleder så själva jobbet. Gustav ska ha så roligt, innan han ska sova, som han väl aldrig haft i hela sitt lilla liv. Helst ska han skratta så han kiknar! Glöm all förrädisk s k nedtrappning. Brukar ni läsa saga, gulla, mysa – frikoppla det från nattningen! Sådant kan ni göra i soffan tidigare på kvällen eller på dagen, när han är vaken och uppe och i form.

PROGRAMMET:

1. Beskedet. Placera det kanonglada barnet i sängen. Släck och mörklägg före eller efter (alltid likadant). Helst ska både mamma och pappa vara med. Eftersom det nu är du som är den sakligaste av er (säger vi), är det du som ska ta de första två nätterna, och pappa vinkar hej då och god natt och försvinner. (Han kan gärna tillbringa natten någon annanstans; du kommer inte att orka ta hand om honom också!) På morgonen sedan deltar ni också bägge två och ställer till en återseendets kanonglada show. Tredje och fjärde nätterna är det pappas tur; därefter kan ni alternera.
   Medan du nu i vanlig, vänlig ton drar godnattramsan en första, enkel gång som introduktion, lyfter/lägger du barnet platt ner på mage utan att darra på målet. Distinkt markerar du sömnbefrämjande magläget: armarna upp med litet tryck, benen uträtade, huvudet åt höger; Filten kvickt på, vänsterhanden stadigt utbredd över ryggen – en halv ”solfjäder” – och med högerhanden, löst knuten, sätter du strax igång och buffar lilla blöjbaken med stadiga, rytmiska tag, så som du övat in. Ett rejält tryck över ryggen betonar var fjärde buffning. Prata inte nu. Barnet ska inte höra dig och inte se dig. Jobba på. Ge dig inte. Du känner till slut – även om det blir rena cirkusen först – hur den lilla kroppen mjuknar, slappnar av och stillnar, och barnet blir tyst. Dessförinnan kan du behöva lägga tillrätta igen, snabbt och distinkt, och buffa än beslutsammare. Var inte orolig för det. Gör det bara. Polletten trillar ner när som helst (efter antingen 20 eller 45 minuter, i regel). Då, när Gustav är tyst och lugn, är det möjligt för honom att sova. Knappast förr. Det är det du ska tala om för honom, i handling, envist och metodiskt.
   Så fort han nu är tyst och lugn och kroppen avspänd, tonar du ner buffningen och trycker avslutningsvis till med båda händerna utbredda över hela lilla ungen (”solfjädern”). Res dig, bortvänd och genast på väg ut, och påbörja ramsan x4. Hinn ut på första ”versen”, helst, och fortsätt direkt på nästa. Ramsa 2 medan du drar till dörren, ramsa 3 och 4 utanför dörren, in i dörrspringan; låt den sista sätta punkt och backa någon meter. Lille Gustav kommer antagligen att protestera redan när du börjar ramsa i rummet på väg ut. Då får han göra det. Öka röststyrkan! Dra ramsan x 4 eller x 6, inte mer.
   Nu reagerar han, och det kan man inte förbjuda honom. Titta på klockan. Hur dags gick du ut? Skriv upp. Vänta och lyssna av. Jobbar han upp sig? Lyssna noga. Upp och ner? Av och till? Mattas skrikandet av, till slut? Förmodligen inte, på det här stadiet. Gå då in igen, utan ord, snabbt och beslutsamt; lägg barnet på plats, snabbt och effektivt med distinkta tag, armarna, benen, huvudet. Filten på och buffa igen. Var inte rädd för att ta i, så som du har övat. Hela lilla kroppen ska verkligen få sig en skjuts varje gång, och lilla ryggen ska ha sig ett rejält solfjäderstryck på var fjärde buffning. Så fort den lilla barnakroppen mjuknar och lille Gustav är tyst, men innan han somnar, avslutar du med hastigt tryck och reser dig, går ut och börjar ramsa på vägen. Plats igen för reaktion. Anteckna och lyssna, lyssna och vänta, lyssna i det längsta! Utanför dörren får gärna vara ljud, TV, musik (dock helst inte röster, som barnet kan tro riktas till honom).
   
2. Påminnelsen. Stegras skriket? Eller mattas det av? Ha inte för brått här! Stegras det allvarligt, så att lille Gustav börjar låta halvhysterisk, måste du gå in igen och ge beskedet på nytt, enligt ovan, men oerhört mycket kortare; här kanske vi talar om en minut, högst två. Målet är fortfarande att han ska mjukna i kroppen och tystna. Tystnar han inte helt, ska han i alla fall låta betydligt lugnare. Då går du genast ut, med ramsan. Påminnelsens tonvikt ligger på ramsan, inte buffandet. Vänta utanför dörren. Sätt in nästa påminnelseramsa efter tidigast någon minut. Avpassa tonfall och röststyrka. Låt glad/uppmuntrande/bestämd, x4 eller möjligen x6, kanske t o m x8 i ett svep, och lyssna under tiden. ”Svarar” han? Känns det som om han lyssnar till dig? Bra. Vänta igen. Ramsan x4 (eller x6 eller rentav xCool tar mindre än en halv minut. Tiden som du inte ramsar ska varje gång vara längre än tiden du ramsar. Men du kan alltså fortfarande ramsa varannan minut, om det skulle behövas.
   Jobbar Gustav upp sig ordentligt, så att du märker att ramsan inte når fram till honom ett dugg, får du ge beskedet igen – oerhört kort; kanske 15-20 sekunder med kanske tre omgångar buffningar och lika många bastanta tryck över lilla ryggen, och så genast ut igen med ramsan (och öva upp den bättre!). Lämna plats för reaktion, igen, lyssna av igen, påminn med ramsan igen – så många gånger som behövs. Pass på när han verkligen är tyst, till slut. Då är det dags för den utomordentligt viktiga avslutningen:
   
3. Bekräftelsen. Det är samma ramsa, men mjuk och fin och bekräftande. Den avslutar hela ”diskussionen”. Den ger bokstavligen sista ordet. Den har en ton som säger: ”Just så ska det vara. Just så gör man när man somnar så gott. Jättebra. Precis så! Sov så sött.” Vid första bekräftelseramsan kommer Gustav förmodligen att ta ny sats och protestera på nytt, men det ska du ta något extra för. Till nöds får du påminna igen, men bekräftelsen ska följa med honom in i sömnen som det allra sista.
   Nästa gång barnet vaknar gäller det att vara där på stört. Nu frågar han och har ingen aning om vad som gäller. Han ska ha svar ögonblickligen, vid första pip. Han får inte hinna skrika upp sig, så räkna inte med någon egen sömn de första två nätterna! Gå in och ge beskedet, sakligt, tyst och effektivt. Buffa tills han är lugn, mjuk och tyst. Avsluta med snabb solfjäder, res dig i riktning dörren och gå. Ramsa x4. Vänta. Påminn vid behov, men ge plats för reaktionen först. Han måste få reagera färdigt, innan han kan ta till sig, lyssna och ”svara” på påminnelsen. Avsluta med bekräftelseramsan.

Fortsätt så, hela natten igenom, och skriv ner underhand vad som händer. Om morgonen ska börja t ex kl 7, ska han ända fram till dess ges besked/påminnelse/bekräftelse på att det fortfarande är natt (för honom). Använd sedan marginalkvarten! Inom den kan du sedan väcka barnet eller åtminstone invänta nöjd tystnad. Barnet får aldrig tas upp skrikande. Gustav ska lugnas där han ligger.
Storma in i stor stil och hojta GOD MORGON! Gör ljus och ljud och härligt återseendehålligång, med högt prat och sprudlande humör! Upp med ungen ur sängen, och bara glada miner! ”NU är det morgon och Å, vad du har sovit gott, det var väl HÄRLIGT! ” osv. Oavsett om lille Gustav har vaknat sjuttioelva gånger under natten och beklagat sig i alla tonarter, och oavsett om han denna första morgon mer eller mindre bryter samman av ert käcka hojtande, så går allt detta förbi under er glatt orubbliga attityd av självklarhet.

Första dagen: Följ nu schemat benhårt under dagen (med marginalkvart åt båda hållen allt efter barnets behov). Dagslurarna får Gustav lämpligen i vagn, på mage, ute, under kuren. Stoppa gärna om ordentligt med lakan/filt, som håller honom på plats. Kolla klockan! Väck efter exakt 20 respektive 45 minuter, om det är vad du planerat. Vid den längre middagsluren däremot kan du använda dig av marginalkvarten, om det verkar behövas.
Proppa i honom så mycket mat som går. Lösande katrinplommonpuré rekommenderas till efterrätt varje dag under kuren. Håll honom vaken med alla tricks och metoder, när det är meningen att han ska vara vaken.
Lille Gustav kommer att vara mycket trött idag.

Andra natten: Nu går nattningen betydligt snabbare. Pass på så att du inte buffar en sekund längre än absolut nödvändigt! Det gäller att inte fastna vid sängen. Nu börjar Gustav nämligen gilla högt att bli buffad. Han skulle gärna se att du höll på med det både länge och väl. Varför inte hela natten? Ta honom ur den villfarelsen! Bara vid det effektiva nattningsbeskedet ska han nu buffas. Din övriga verksamhet den här natten ska helt inriktas på ramsan. Men inte heller med den får du fastna. Gå bort från dörren!

Från och med andra natten är buffandet att betrakta som kristilldelning och ska göras så kort som någonsin möjligt (=kroppen avspänd, men barnet inte nödvändigtvis helt knäpptyst). Ramsa på väg ut och utanför, och dra sedan ramsan konsekvent utanför dörren utan att gå in.
Glöm bara inte bekräftelseramsan! Under denna andra natt ska bekräftelseramsan inte följas av protester, är meningen. Så upprepa bekräftelseramsan så många gånger som behövs, tills den får verkligen får sista ordet.

Andra dagen: Rucka inte det minsta på tiderna, hur komplicerat det än förefaller dig på det här stadiet att följa schemat. Var beredd hela vägen. Ligg före! Klistra schemat på näsan, bildlikt talat. Allt står och faller med det.
Idag kan aptiten börja bli bättre (om än inte meddetsamma på morgonen), tröttheten kan börja bli en aning mera sunt sömnig, Gustav börjar kanske gnugga sig i ögonen och gäspar sig fram genom tillvaron… Ett stort framsteg!

Tredje natten: Fortsätt som under andra. Nu är det slutbuffat. Vid själva läggningen kan du – eller pappa, rättare sagt – buffa lite fint som markering, men han kan också tillämpa solfjädern enbart, efter det distinkta tillrättaläggandet, och hålla barnet på plats så några sekunder. Sedan går han direkt ut med ramsan utan att dröja på tröskeln.
Denna tredje natt ska påminnelseramsan fungera ensam (följd, efter nogsamt avlyssnande, av bekräftelseramsan). Du eller pappa ska inte behöva gå in alls. Nu ska ”dialogen” märkas. Reaktionerna, protesterna blir kortare eller uteblir helt. Barnet frågar – får svar – och nöjer sig. Nu ska ni kunna sova en stund mellan varven (nära, så att ni genast hör lille Gustav om och när han vaknar och kan störta till dörren med ramsan).

Tredje dagen: Nu har Gustav sovit mer och längre i stöten, förmodligen, än någonsin förr. Ofta har han inte vaknat till ordentligt ens, utan somnat om på egen hand. Strålande!
Idag är han piggare. Det är mindre gnäll men fortfarande sömnigt. Antagligen äter han mer än någonsin (och blir lätt hård i magen). Skuggorna under ögonen börjar försvinna. Det lilla vackra ansiktet blir rosigt.
Håll tiderna skrupulöst! Under sova-hela-natten-kurens fyra dygn och uppföljningsveckans sju är det inte rätt tid för några förändringar, och definitivt inte i schemat. Lugn, enkelhet och en stadigt etablerad förutsebarhet är vad som ska odlas nu.
Har de tre nätterna skötts som de ska, märks nu en sann metamorfos. Barnet börjar äntligen få sina krafter – tillbaka säger jag inte, eftersom Gustav i hela sitt lilla liv har sovit på tok för lite. På tredje dagen kan du inhösta din belöning. Barnet slår ut som en blomma inför dina ögon.

Fjärde dygnet börjat schemat ”sitta” för både dig och er och barnet. Dagen – och natten – låter sig så sakteliga förutses. Det innebär enorma fördelar, som du kommer att se. Schemat binder inte. Det ger säkerhet och befriar. Barnet kommer natt börja hjälpa till alldeles kolossalt. Du kan stå där och undra varför han är så gnällig, titta på klockan och konstatera: ”Javisst ja, han ska ju sova middag om fem minuter! Det är därför.” Gustav är på väg att bli sin egen lilla klocka. Livet börjar bli enkelt och trevligt. Slut på skrik, slut på gnäll – även om någon programpunkt krånglar och kommer att göra det ett tag till. I regel är det någon av dagslurarna. Också det krånglet går förbi, om du bara envist följer schemat. På natten får du kanske fortfarande påminna då och då – säkskilt under vargtimmen (sic!) mellan kl 4 och kl 6 på morgonen – men det kan du göra från sängen numera. (Räcker inte det, se Ord på vägen nedan.) Från och med nu talar vi läggning på två minuter och korta engångsföreteelser till påminnelseramsor, som strax blir till bekräftelseramsor direkt.

Uppföljningsveckan efter kurens första fyra nätter är till för att allt det nya ska sätta sig. Nu är den onda cirkeln bruten, och den goda kommer i stället. Inte ovanligt är att lilla älsklingen blir sjuk. Krämpor som legat latent kommer i dagen, när barnet får råd och ork att så att säga ta hand om dem. Elände blossar upp – och försvinner. Låt inte det påverka din säkerhet och din lugnande attityd av självklarhet! Med de nya krafterna kommer snart en helt ny motståndskraft hos barnet att växa fram.
Uppföljningsveckan ska vara lugn. Dag efter dag, natt efter natt, ska vara sig oföränderligt lik. Här är inte läge för resor, intrycksbemängda besök, en massa ”aktiviteter” eller övernattningar borta! Först har nu Gustav fått uppleva revolutionerande nyheter. Nu ska han vänja sig vid dem. Och sedan ska han begripa att det kommer en ny lika trevlig dag i morgon, vilket han någon kväll ibland inte kommer att våga tro. När han till slut har begripit det, kommer han att tycka att det bara är härligt att sova.
Och det kommer du också. Efter en längre zombieperiod, när din trötthet blossar upp…

Förmodligen får barnet ett återfall. Det tycks som om de små barnen måste göra en sista djupdykning i eländet som var förut, innan de kan lämna det bakom sig för gott. Gustav kan skrika och bära sig åt värre än du trodde var möjligt. Låt inte det rubba dig. Du har verktygen! Mobilisera attityden av självklarhet och ge honom de svar han kräver. Återfallet går förbi på en natt. Gå verkligen inte omkring och oroa dig för det (eller för något annat); då släpper du strax in den så nogsamt bortmotade vargen.

Fast beslutsamhet, med målet – den goda sömnen – för ögonen, tålamod och förtroende för barnet, liksom förtroende för dig själv, är vad som krävs för ett snabbt och varaktigt resultat. Rom byggdes inte på en dag, och bortåt en månad måste du räkna med innan varenda programpunkt sitter som klockan. Men Rom blev ståtligt och ramlade inte omkull när det blåste! Sova-hela-natten-kuren bygger upp en god, skön och orädd sömn, som barnet vill ha och njuter av, och som inte äventyras av förkylning eller tandsprickning. Den bygger upp en sann trygghet, som lille Gustav snart bär med sig i sig själv. Den ger styrka och en befriande förutsägbar tillvaro utan sömnbrist och aptitlöshet, där livsglädjen kan få fritt spelrum. Det är den finaste present du kan ge till ditt lilla barn.

Slutligen: oro är alltid en bov i barnavård. Klistra inte din mer eller mindre oroliga person och ständiga närvaro på barnet! Bombardera honom inte med frågor själv, varken nu eller senare! Faktum är att du stör.

Vänta dig aldrig ledning från ett spädbarn. Ditt lilla barn väntar frenetiskt på ledning från dig.

Beställ boken Sova hela natten

Köp Sova hela natten som e-bok till läsplatta eller smartphone

Läs vad andra säger om SHN-kuren