Ett tips jag verkligen vill ge: lägg öronen i blöt!
Vid första barnets första bad tänkte jag mig att påminnelsen om fosterlivet skulle bli tydligare, om också öronen sänktes under vatten. Jag försökte. Bara ansiktet syntes.
Och barnet blev mycket stilla, liksom lyssnande.
Då började jag tala, rätt högt, i långa haranger; jag föreställde mig att min röst då skulle låta lika dämpad och diffus som när den lilla hörde den i moderlivet.
Hon såg oavvänt på mig och jag tyckte mig se en mjuk tillfredsställelse i hennes ansiktsuttryck.
Fascinerad var ju jag, så blötläggningen blev långvarig.
Och nu tror jag, att detta som jag fortsatte med nio spädbarn igenom, var precis rätta behandlingen av små barnaöron: ingen enda av dem fick någonsin trassel med öronen som småbarn.Det kan i alla händelser vara värt försöket.
– Ur Barnaboken, Första badet.