MIN SON kommer till mig och meddelar att hans yngre herr bror luktar kräkor. Gossen ser upprörd ut. ”Varför har inte jag fått några kräkor?” En luttrad föräldrahjärna är van vid att brottas med allsköns absurditeter. Så småningom klarnar det. Det är inte den lille gossen som mår illa, och den äldre som i ett […]
KRÄKOR OCH POESI (1973) Läs mer »
”Hur känner du dig nu”, frågar flickan i affären. ”Har du blivit något bättre?” Och jag står där och fumlar med mitt Aftonblad, djupt inne i det vacuum som en depression skapar. Jag förstår inte varför hon frågar eller vad hon egentligen frågar om, jag minns inte att vi talats vid, det tar mig långa
Nu blänker gatorna i natten, regnvåta, höstsvarta. Bilarna smyger förbi nedanför fönstren med det speciella susande ljud som kommer av däck mot våt asfalt. I husen lyser det; natten är tidig än. DET FINNS IBLAND POESI i det här tysta, tunga höstvintermörkret. Också i staden, också där inga skogar finns, inga flammande löv, inga vidder
NU BLÄNKER GATORNA I NATTEN (1974) Läs mer »
DET ÄR EN DEL MAN HAR att sköta, när man är två år. Det är olika saker som ska blandas, till exempel. Det är juice som ska hållas i gröt, och det är messmör som gott kan diskas i diskmaskinen, bara man häller i sköljmedel först. SÅ ÄR DET MÖSSORNA, som ska provas. Man behöver
TVÅÅRINGEN OCH LIVET (1974) Läs mer »
DET ÄR EN UNDERBAR dag, när jag skriver detta. Solen flödar in i det mörka lilla huset, värmer det och värmer mig. Ute öppnar sig blommorna. Luften är het, för första gången sommarhet. JAG TÄNKER IBLAND att året egentligen borde börja vid sommarens ingång. Allt det gamla, som hörde den tunga vintern till, är borta.
SOMMARDAGENS LEENDE (1972) Läs mer »
MED NATTEN kommer tystanden. Med tystanden kommer frågorna, och oron talar så tydligt. Över dagen som gått och dagarna dessförinnan, veckorna, månaderna, åren, lägger sig oron som en enda stor obesvarad fråga. Perspektivet bakåt är förvirrat, fyllt av längtan, ånger, oförstående. Perspektivet framåt skuggas av oro, trötthet och en känsla av otillräcklighet. Otillräcklighet, det är
MÄNNISKANS ENDA PLIKT (1976) Läs mer »
TRÖST Han kommer lullande, mer sovande än vaken. Ögonen är små, smala springor. Han hissar upp ögonbrynen, så mycket han orkar, för att hålla uppe de tunga, sömniga ögonlocken. Kring ett, halv två kommer han. Han är på väg till mammas säng, och han rör sig som en datastyrd robot. Står det någonting i vägen,
”Det finns inte mörker nog i hela världen för att dölja ett enda litet ljus.” Så fint skrev en läsare. Ett irländskt ordspråk lyder så. Och vad finns då ljusare än barn, små och stora, med ljus i ögonen och leenden? Vad vi är blinda, vi vuxna, som låter mörkret bli så djupt att vi
Blogg i April 2022 (1974) Läs mer »
”JAG LÄNGTAR tills jag blir stor”, säger han, ”då ska jag gå till jobbet hela dan, och det gör ingenting om farbrorna är sura, jag blir inte ledsen.” ”Vilka farbröder?” frågar jag, något konsternerad över dessa framtidsvyer. Gossen är bara fyra år, men vet redan en del om livet: ”Jo, det finns farbröder som är
Blogg i Mars 2022 (1976) Läs mer »
Hej goda besökare! Någon som läser här på hemsidan kanske vill ”prata” med mig eller fråga om något. Använd då kommentarsfunktionen nedan, så ska jag svara så gott det går!
Min senaste och sista bok, ’Livstycken. En vänbok’, har just kommit ut. Den är tjock och räcker länge! (615 sidor.) Den är min 34:e bok, och den inleds med en introduktion av Susanne Liljedahl, Opulens, som också finns här på sidan. Första kapitlet i boken heter ’Myrmänniska’ och börjar så här: Det fanns en tid
Livstycken. En vänbok. Läs mer »
PROSA. ”Författaren lever som hon lär, låter sig ej tystas och reser sig ständigt på nytt från avgrunderna.” Opulens medarbetare återvänder till för dem betydelsefulla författarskap. Susanne Liljedahl har under sommarenägnat sig åt omläsning av Anna Wahlgren Anna Wahlgren är kanske mest känd som hela Sveriges kontroversiella Supermamma, men nästan sorgligt förbisedd i en mera
Coronaomläsning: Anna Wahlgren Läs mer »
NÅGON SOM KÄNNER TILL ett litet barn som behöver sova bättre på nätterna? Sova riktigt bra? Hela natten? Som regel, inte undantag? Läggas vid sju, kanhända, och sova till sju? Tolv timmar utan mat, umgänge, bärande och kånkande timme ut och timme in? DET MÄRKLIGA ÄR att det blivit någon sorts ofrånkomligt elände, detta med
NÅGON SOM KÄNNER TILL ett litet barn som behöver sova bättre på nätterna? Läs mer »
Nu kan du äntligen köpa Barnabokens Lillasyster! Ett mycket efterlängtat syskon i AnnaWahlgren familjen! Klassiska BARNABOKEN har fått en lillasyster! Lilla Barnaboken 0-3 år vill vara din vän att hålla i handen både när du väntar, föder och tar hand om ett litet barn. Bokens fyra delar rustar dig med kunskap ur en niobarnsmammas gedigna
Lilla Barnaboken – en efterlängtad lillasyster! Läs mer »
Ett tips jag verkligen vill ge: lägg öronen i blöt! Vid första barnets första bad tänkte jag mig att påminnelsen om fosterlivet skulle bli tydligare, om också öronen sänktes under vatten. Jag försökte. Bara ansiktet syntes.Och barnet blev mycket stilla, liksom lyssnande.Då började jag tala, rätt högt, i långa haranger; jag föreställde mig att min
Första barnaboksbadet – öronen i blöt Läs mer »
DET HÄR ÄR BERÄTTELSEN OM MITT ARBETE MED SOVA HELA NATTEN-KUREN, SKRIVEN FÖR 15 ÅR SEDAN NÄR JAG ÄNNU VAR UNG OCH STARK (NÅJA). HÅLL TILL GODO! MED KRAMAR TILL ER ALLA OCH KÄRLEK TILL DE SMÅ BARNEN! ER ANNA. Epilog från Gastsjön På senare år har jag varannan vecka tagit emot två barn åt
Exempel på hur en privatkurning kunde gå till med Anna. Läs mer »
Månadens krönika december 2010 Sova hela natten – hur det började Det är inte mina egna barn, som fått mig att utveckla Sova hela natten-kuren. Det är andras.Allt jag kan om små (och inte så små) barn, har barnen själva lärt mig. Det är barnen som har varit mitt universitet.Jag har levt och verkat med
Sova hela natten – hur det började Läs mer »
Månadens krönika juni 2010 Ett brev från en mamma ”Jag började kura Lillan när hon var en liten flicka på tre månader. Jag hade en förlossningsdepression, och hon var ett kolikbarn som bara skrek. Situationen var förfärlig. Jag skrev till dig i min förtvivlan. Då svarade du att forumet fanns – du hade inte tid
Ett brev från en mamma Läs mer »
Månadens krönika december 2009 Standardmodellen är barnens egen.Med Barnaboken behövs ingen kur! Så går året mot sitt slut, julen står för dörren, nya barn föds som blad på träden och framtiden väntar som den brukar. För mig, som ända sedan jag var barn själv försökt ge röst åt de små barnen, de som ingen talan
Standardmodellen är barnens egen. Med Barnaboken behövs ingen kur! Läs mer »
My first and last reply to the witch-hunt instigated against me by those so-called experts from their Ivory Tower ”We chuckle and shake our heads in disbelief at the media tsunami – don’t they ever give up?! – and hope that you are surrounded by people (big and small) who spread sunshine instead of nonsense…
