Månadens krönika mars 2009
AW Cracked the Code
Sova hela natten-kuren är en kur – ett botemedel – för små barn som behöver få hjälp med att kunna sova lugnt och gott, skönt och sammanhängande, hela natten lång.
Kuren fungerar på alla barn med sömnproblem därför att små barn, precis som alla andra människor av kött och blod, behöver sova på nätterna och vill det.
Vi vill alla kunna sova i lugn och ro. Barn är inga undantag.
The Good-Night’s-Sleep Cure is just that – a cure – a remedy for young children who need help to be able to sleep soundly and continuously all through the night. The cure works on all children with sleep problems because young children, just like all beings of flesh and blood, need and want to sleep at night.
We all want to sleep peacefully. Children are no exception.
• En svensk pappa skriver (Internationella Sova hela natten sid. 13):
”Som av en händelse ramlade jag in på Annas hemsida, när jag satt och surfade efter föräldrar med liknande problem. Redan då kände jag att detta var något slags vändpunkt. Jag läste om kuren och tesen om vargen och insåg att – herregud, här är ju någon som faktiskt har funderat över VARFÖR barnen är vakna på natten, inte bara hur man ska få dem att somna.
SHN-boken kom hem efter ett par dagar, och vi kände mer och mer att här fanns det sunda förnuft som vi inte lyckats få från någon såkallad myndighet.”
”Quite by chance, I wandered onto Anna’s homepage when I was surfing and looking for parents who had problems similar to ours. I immediately got the feeling that this was some kind of turning point. I read about the cure and the wolf analogy, and I thought, Good Lord, here is someone who has actually pondered over WHY children wake up at night, not just how you get them to go to sleep.
We bought A Good Night’s Sleep a couple of days later, and the more we read, the more convinced we were that this was the common sense advice that we had sought but failed to find from the so-called experts.”
En amerikansk pappa skriver (i en personlig sleep book review på världens största nätbokhandel amazon.com):
”Jag är övertygad om att ifall ni har ett barn med verkliga sömnproblem, så har faktiskt ingen av experterna någon lösning. Om det fanns en enkel lösning, skulle den vara alltför värdefull för att inte ha kommit till allmän kännedom vid det här laget.”
”I am convinced that if you have a child with a real sleep problem, that none of the experts really have a solution. If there were a simple solution, it would be too valuable not to be common knowledge by now.”
Tack vare mitt nära samarbete med de bortåt tusentalet späda och små barn, som jag under trettio års tid personligen ”kurat” här hemma och utomlands, kan jag nu presentera denna av all världens föräldrar efterfrågade enkla lösning worldwide. Just i dessa dagar går GNS – A Good Night’s Sleep – i tryck i Bruce Junkins briljanta översättning. Sova hela natten-kuren kommer inom kort att finnas tillgänglig över hela den engelskspråkiga världen.
Anna Wahlgren, Swedish mother of nine, Cracked the Code:
Jag knäckte koden. Den stavas säkerhet.
The Code reads Security.
De små barnen skulle aldrig ta till sig min Sova hela natten-kur så tacksamt som de gör, så fort de får nöjaktiga svar på alla sina oroliga frågor – och av en främmande människa dessutom – om det inte vore för att de ingenting hellre ville än slippa frukta vargen och få/våga/kunna sova så gott.
These young children would never take my Good-Night’s-Sleep Cure to heart so eagerly as soon as they receive satisfactory answers to their anxious questions – and from a stranger to boot – if they were not desperate to avoid having to fear the wolf and wanted nothing more than to dare to sleep well.
• Om 5mm. Ur Internationella Sova hela natten sid. 35 f.
Mitt mål är att Sova hela natten-kuren ska ersätta och försänka i glömska den så kallade femminutersmetoden – skrikmetoden, eller Controlled Crying Method, som den heter internationellt.
Varför det? undrar du kanske. Är det inte mycket enklare att låta barnet skrika sig till sömns några nätter, tills ungen själv kommer på att det är lika bra att sova?
För att förstå den stora skillnaden mellan skrikmetoden och Sova hela natten-kuren måste man förstå tesen om vargen. Man måste kunna leva sig in i barnets överlevnadsångest, den som varit ens egen en gång.
Till skillnad från skrikmetoden lägger Sova hela natten-kuren ansvaret på föräldrarna. Det är de vuxna som ska hjälpa barnet i ro. Det är de som ska jaga vargen – överlevnadsångesten – betryggande på flykt och låsa honom ute. Det är de som ska garantera barnets överlevnad och mer därtill: ett gott liv, ett tryggt liv, med god sömn, fredad sömn, tillräcklig sömn – och en skön sömn, som lilla barnet snart formligen älskar att ta sig, trygg nog i sig själv att både våga och vilja sova så gott.
Principen för femminutersmetoden, som har sina rötter i 1940-talets USA, är att spädbarnen får skrika sig till sömns, medan föräldrarna tittar till dem var femte minut och talar om att de är där. Metoden lägger ansvaret på barnen själva att efter förmåga lugna ner sig. Den kräver starka nerver hos föräldrarna, som förväntas sätta sig över de beskyddarinstinkter som manar dem att störta sina nödställda små till undsättning. Barnen somnar mycket riktigt förr eller senare, eftersom deras skrikande inte leder till något annat än uppgivenhet och utmattning, så skrikmetoden fungerar – förutsatt att föräldrarna är mäktiga att legitimera sin passivitet inför barnets mer eller mindre hysteriska förtvivlan.
Femminutersmetoden har sina betänkliga brister:
1. Det obesvarade skrikandet skapar oundvikligen övergivenhetskänslor. För ett litet barn som inte kan överleva på egen hand betyder det livsfara att bli övergiven.
2. Den sömn, som följer på uppgivenhet, förtvivlan och psykisk utmattning, blir sällan djupt vederkvickande. Det gäller oss alla.
3. De allra flesta små barn som ”botats” med skrikmetoden sover alldeles för lite. Föräldrarna måste matta ut dem redan i vaket tillstånd. Förståeligt nog vill alla helst slippa timmar av skrikande.
4. Den sömn, som barnen själva inte söker eller njuter, viker gärna för första bästa påfrestning som tandsprickning eller förkylning. Resultatet av Controlled Crying Method är därför sällan bestående. Feminutersmetoden får upprepas om och om igen.
Enligt Sova hela natten-kuren däremot får små barns frågor aldrig lämnas obesvarade. Deras oro för livhanken, fruktan för vargen, ängslan för sin obestridda hjälplöshet får aldrig förklinga ohörda.
För mig får inga små barn skrika alls. Det gör de ändå, som bekant, men den mängd frågor de ställer första gången, första kvällen under Sova hela natten-kuren, ska ha ögonblickliga och i ordets rätta mening betryggande svar – även om detta första svar tar sina modiga 20-45 minuter att förmedla till små barn som aldrig sovit bra (eller sovit alls, höll jag på att säga).
Små barn får vara på dåligt humör, de får vara ilskna och reagera med mindre ädla eder – men i min värld får späda och små barn inte vara ledsna eller olyckliga. Små barn får inte befara sig övergivna en sekund.
• Om andningslarm. Ur Internationella Sova hela natten sid. 123.
Införskaffa ett apnélarm att ha i sängen! Såkallat andningslarm finns numera att tillgå även för vanligt folk, inte bara för sjukhusen. Och det är en välsignelse.
Man lägger en sensorplatta under madrassen, något som inte stör barnet det minsta, och själv får man sina nerver lugnade. En liten lampa blinkar betryggande på tillhörande monitor, som man ställer synlig någonstans, och man slipper all oro för den andning ingen människa kan bevaka var tredje minut. Larmet däremot kan sköta bevakningen dygnet runt – enligt samma princip som det brandlarm du förhoppningsvis har i huset. Brandvarnaren garanterar inte att huset inte börjar brinna, lika lite som det såkallade andningslarmet garanterar att barnet inte slutar andas, men du blir varnad i tid. Du hinner förhindra den katastrof som kunde ha skett. Ingenting att förlora, allt att vinna!
Andningsverksamheten är inte automatisk från livets början – nyfödda gör flera gånger om dygnet andningsuppehåll på så lång tid som 40 sekunder i stöten, något få vuxna skulle klara av – och får betraktas som garanterat pålitlig först efter tio-elva månader. Anser jag, som tar det säkra före det osäkra.
• Om magläge. Ur Internationella Sova hela natten sid. 141 f.
Som du säkert har märkt vid det här laget, förespråkar jag magläget utan att skämmas. (Ja, jag anar dina förskräckta invändningar! Det kan lugna dig att höra att det inte finns ett enda fall av SIDS dokumenterat, någonstans i världen, där barnet sovit på mage med larm.) Det beror inte bara på att jag tycker det är så mycket enklare och effektivare att både vagna och buffa ett barn som ligger på mage, liksom att lägga tillrätta och solfjädra. Det beror också på att magläget i sig är sömnbefrämjande.
Faktum är att små barn som får sova på mage från början sällan drar på sig sömnproblem. Ty att ”sova groda” är det naturliga för människobarnet, liksom för alla andra fyrbenta varelser, som inte gärna sover med mjukdelarna blottade och benen i vädret.
Redan ett helt nyfött barn kan lyfta huvudet, vända det från sida till sida och obehindrat ta sig luft. På mage har spädbarnet en rörelsefrihet, som stäcks på rygg. Byta ställning behöver vi alla göra, även under sömnen. Om vi kan.
Fördelarna med magläget är obestridliga. Här är några:
• Lilla matsmältningsapparaten, som är under utveckling, lever ett betydligt lugnare liv på mage.
• Snuva rinner ut.
• Senkomna rapar, uppstötningar, kräkningar kan inte ställa med katastrof.
• Kvävningsrisken elimineras på mage mot slätt underlag, där barnet självt kan lyfta huvudet och undkomma det som möjligen hamnat över huvudet.
• Spädbarn på mage hindras inte från att från första stund praktisera de neurologiskt livsviktiga kryprörelser, som utvecklar inte bara motoriken utan också alla de fem sinnena på rätt sätt.
Lilla Sofias mamma berättar:
”Sofia sov väldigt dåligt från start i stort sett, och det blev bara värre och värre med uppvak varje timme hela nätterna. Jag bar och bar nätterna igenom, men bättre blev det ju inte, snarare värre. Då hon var ca 4,5 mån beslutade jag mig för att genomföra kuren, då ingen av oss orkade med dessa nätter.
Det gick väldigt bra, trots en tillfällig dikeskörning, och Sofia sover gott på nätterna nu. Tidigare hade jag problem med hennes aptit, men den kom efter ett par dagars kurande. Visst har vi haft lite problem med vargtimmen, och just nu sovs det lite oroligt (hon börjar närma sig 8 månader), men vi har verktygen, och ramsan fungerar perfekt. Jag vet alltid vad jag ska göra vid eventuella uppvak, och det är så skönt och lugnande. Nattningarna går på någon minut, och sedan somnar hon i regel efter 15 min. Hon är verkligen trygg i sin säng.
Det enda jag ångrar är att jag inte kurade tidigare, eller att jag åtminstone hade skaffat andningslarm tidigare och lagt henne på mage, då hon är en riktig magsovare. Hon fullkomligt älskar magläget. Jag tycker det är såå synd att man inte informerar om andningslarm och magläge på BVC. Det skulle ha underlättat kolossalt för oss.”
Men om nu barnet verkligen föredrar att sova på rygg? Tre mammor på mitt forum berättar hur de gjort (etcetera; sid 142 f).
• Om säkerhet för liv och lem. Ur Internationella Sova hela natten sid. 58 ff.
Människan är ett klent konstituerat djur. Utomhus överlever vi inte en enda natt av köld. Vi har inga klor, inga huggtänder, ingen päls på kroppen. Vi kan inte springa särskilt fort, när det gäller att undkomma faran. Vår muskelstyrka är så föga imponerande, att vi måste ta till vapen för att bekämpa fienden eller försvara livhanken. Vi är ömtåliga och lättintagliga för allsköns ”vargar”, blir lätt sjuka, tål inte mycket till påfrestning över huvud taget och överlever inte ensamma.
Denna sköra komposition, som kallas människa, är vad som lagt under sig jorden. Inte undra på att hon då först och främst måste trygga sin fysiska och faktiska säkerhet, när vargen i alla dess skepnader lurar i vartenda snår och hotar att förgöra henne hur lätt som helst!
Och här har du nu ett litet barn, som nedärvt sedan årmiljoner vet med sig att hon eller han inte har en chans att ens själv få tag på mat för dagen. Den varg som heter överlevnadsångest började gläfsa efter barnet redan inne i livmodern, när närings- och syretillförseln ströps. Den tvingade ut barnet; barnet måste ut för att överleva – och för att konfronteras med denna samma varg.
Du vet att ditt hus är säkert som ett kassaskåp. Du vet att det liv du kan ge ditt barn, i fredstid, i en värld av ännu praktiskt taget obegränsade materiella tillgångar, är ett gott liv, ett tryggt och just säkert liv, där ingen egentligen behöver vara rädd för någonting. Ändå vidtar du dagligen och stundligen en mängd förebyggande åtgärder, som ska hålla vargen stången.
Du ser dig om innan du går över gatan. Du sköter dina räkningar för att inte kronofogden ska ta huset ifrån dig. Du aktar dig för att äta skadliga saker och håller dig undan smitta för att inte bli sjuk eller rentav dö. Inte minst inför natten, då du måste släppa taget om din uppmärksamhet för att förlora dig i sömnen, är du vaksam. Du låser din ytterdörr noga. Du reglar fönstren, så att inga mördare och banditer ska kunna ta sig in. Du aktiverar det tjuvlarm du kanske har. Kanske håller du dig med en vakthund, som varnar för oväntade besökare. Du släcker de levande ljusen, kontrollerar att spis och styrkjärn är avstängda ordentligt och kastar en blick på brandlarmet, som ju ska blinka betryggande när det fungerar. Förmodligen går du en runda genom hela huset eller lägenheten, innan du går till sängs, för att försäkra dig om att allt är som det ska. Och det sista du tittar till är antagligen barnet – än en gång.
Det var för att skydda sig mot vilda djur som människan byggde sig boningar. Ju säkrare dessa boningar var och är, desto tryggare kan hon överlämna sig åt den livsnödvändiga sömnen. Känner hon sig inte säker på att hon är fredad för ”vargen” – i krigstider, till sjöss, på safari ute i bushen – måste hon antingen själv hålla vakt eller förlita sig på att andra gör det för hennes räkning.
När du har förstått säkerhetens fundamentala betydelse, och lärt dig förmedla denna absoluta säkerhet på ett sätt som övertygar barnet, då kan du inte misslyckas med Sova hela natten-kuren.
Men skulle inte mitt lilla barn känna sig säkert! utbrister du kanhända misstroget. Du och din partner vidtar ju hela tiden alla tänkbara åtgärder för att säkra detta lilla liv, som ni fått i er vård och på ert ansvar! Ni ser till att barnet inte utsätts för fara. Ni lämnar aldrig barnet ensamt. Ni sätter inte ut barnvagnen i gatan förrän ni sett er om. Materiellt har ni lagt ner en smärre förmögenhet just på barnets säkerhet. Ni tar inga risker. Så långt det står i mänsklig förmåga garderar ni er – och framför allt ert lilla barn – mot vargen i alla dess skepnader, dag som natt, hemma som borta, inne som ute.
Och det är sant. Du vet att ditt lilla barn är säkert. Det vet din partner också. Men barnet vet det inte.
Upplevde sig ditt lilla barn som säkert, skulle barnet sova på nätterna, ty att sova på nätterna är det naturliga för människan, likaväl som det är det alldeles självklart nödvändiga. Gud la mörker över jorden om natten och både människor och djur gick till vila; sådan var tanken, och sådan är praktiken. Och små barn är gjorda av exakt detsamma som vi vuxna.
Små barn som upplever sig som säkra här i världen, fredade mot vargen i alla dess skepnader, vaknar inte gång på gång nätterna igenom, oavsett om de sover på rygg eller mage, i egen säng i eget rum eller mellan föräldrarna i den äkta sängen, ovanpå mammas bröst eller ståendes på huvudet i garderoben … De sover. Och de sover gott. Och de sover mer än gärna sina tolv timmar om natten redan från fyra månaders ålder.
Små barn som däremot inte upplever sig som säkra, som inte låtit sig övertygas om att de är fredade för vargen i alla dess skepnader, fortsätter vakna. Gång på gång vaknar de efter sovstunder – både natt och dag – som varit inte bara alldeles för korta utan också oroliga. Gång på gång griper dem överlevnadsångesten. Gång på gång ställer de samma förfärat oroliga fråga: Kommer vargen och tar mig nu?
Det blir din uppgift – om och när du bestämmer dig att genomföra Sova hela natten-kuren – att besvara den frågan på ett för barnet nöjaktigt sätt.