NÅGON SOM KÄNNER TILL ett litet barn som behöver sova bättre på nätterna? Sova riktigt bra? Hela natten? Som regel, inte undantag? Läggas vid sju, kanhända, och sova till sju? Tolv timmar utan mat, umgänge, bärande och kånkande timme ut och timme in?
DET MÄRKLIGA ÄR att det blivit någon sorts ofrånkomligt elände, detta med förment oundviklig sömnbrist – får man barn, ska man räkna med att inte få sova en hel natt på år och dag. Det är liksom någonting man får på köpet – priset man får betala för den efterlängtade lyckan att ha blivit förälder och ha fått ett litet barn i sin vård. Det är något man får stå ut med och sätta sig över, hur nära att stupa man än är. Och då ska man säga sig, tröstar experterna (vilka de nu är bakom sina skrivbord), att när den här lilla sömnkrånglaren blir tonåring, då kan samma unge sova sexton timmar på raken och vara omöjlig att väcka, så var tacksam för det! Jo hejsan… Det är lite långt dit, om man säger.
JAG HAR UNDER TRETTIO ÅRS TID utvecklat någonting som kallas Sova hela natten-kuren (SHN). Jag ”kurade” personligen drygt 800 barn under den tiden. Jag misslyckades bara med två (2) – och de hade förskrivits Theralen av BVC-doktorn som de desperata föräldrarna bett om hjälp. (Nej, det var inte föräldrarna som hade ordinerats detta förfärliga neuroleptikum utan BARNEN, späda barn från blott några månaders ålder). Det, om något, kallar jag barnmisshandel. Att droga små barn! Som värjde sig frenetiskt – de befarade att de aldrig skulle vakna igen, om de tillät sig att somna. (Föräldrarna ifråga kände mycket väl till min kamp mot vanvettet att droga späda barn, så de berättade inte för mig vad de gjort. Och där gick jag bet.)
MED TIDEN INSÅG JAG att jag aldrig skulle kunna hjälpa alla små barn som behövde hjälp – och de var otaliga. De led av sömnbrist. Föräldrar klagar gärna över att de inte får sova och det går att förstå. Verkligen. Sömndeprivation är ett gammalt väl beprövat tortyrmedel. Men det var oftast först när barnet kom upp i åttamåndersåldern som de förstod vilken plåga sömnbristen också måste innebära för deras lilla barn. Det syntes utanpå, om man säger. Vita i ansiktet, ständigt trötta och med mörka skuggor under ögonen över de barnakinder som borde varit friskt rosiga, tog sig barnen världen an med närmast omänsklig möda. De kunde försöka resa sig mot något – en stol, ett handtag på ugnsluckan, ett soffbord – och genast stupa baklänges och slå i huvudet. BVC brukade då rekommendera inomhushjälm! Bara smaka på det ordet… och vad det innebär!
NÄR JAG INSÅG MIN BEGRÄNSNING – jag kunde hjälpa åtta eller allra högst tio barn i månaden (och började dessutom bli för gammal och för trött för fyra vaknätter åt gången fyra gånger i månaden) – beslöt jag att skriva en bok, som förklarade SHN-kuren och gav alla de praktiska anvisningarna likaväl som de välunderbyggda teorierna bakom dem. Jag skrev INTERNATIONELLA SOVA HELA NATTEN och gav ut den på eget förlag.
DET BLEV ETT JÄDRANS LIV, om man säger. Inte från föräldrar, som tog hjälp av den med tilltro och ambition efter att ha lusläst och förstått – men från de beramade experterna, doktorerna med sina lukrativa receptblock och barnpsykologerna,som sätter en ära i att träffa bekymrade föräldrar men aldrig säger så mycket som hej till de små barnen själva. Dem är de inte intresserade av så det stör. Enligt dem var jag LIVSFARLIG. Mina ”metoder” svartlistades från högsta ort. BVC har rent ut sagt order uppifrån att aldrig andas om SHN-kuren, och skulle föräldrarna själva ha den dåliga smaken att ställa frågor om den, ska de VARNAS, både för kuren och för mig…
DET ÄR BARA ATT TACKA OCH TA EMOT, för hade inte Sova hela natten-kuren, den drogfria, positiva och naturligt förnuftiga, fungerat så väl som den gör, där den ger de små barnen en underbar nattsömn som de njuter av och själva vill ha, så hade det inte behövt bli någon uppståndelse alls bland de välavlönade prestigeryttarna. SHN är unik – och självklar. Men så enkelt får det inte vara!
ETABLISSEMANGET KÄMPAR FÖR SIN AUKTORITET och det kan de ju göra – stöttade av varandra och sina gelikar över halva världen, som alla råder föräldrarna att låta barnen skrika sig till sömns, stänga dörren, stoppa i öronproppar och gå sin väg. Även och inte minst svenska BVC rekommenderar den så kallade femminutersmetoden, som jag har bekämpat med näbbar och klor i lika många år som jag varit mamma (57). Skrikmetoden förefinns med små variationer i hur många böcker som helst av hur många ”experter” som helst. Jag tycker det är sorgligt. Övermåttan sorgligt. Det mest sorgliga för mig personligen är att så många människor fått för sig, genom etablissemangets förtalskampanj, att JAG skulle plädera för femminutersmetoden, den iskalla. Det gör jag INTE! Jag ryser åt den. Men höga vederbörande behagar inte lyssna till mitt heta tips: i stället för att lägga korkad kraft på mig och min SHN-kur, SE PÅ BARNEN!
INTERNATIONELLA SOVA HELA NATTEN finns på de flesta stora språk. Och den fungerar. Till allas goda sömn och välbefinnande. En elva dygns ”kur” förändrar livet till hela familjens glädje och ro. Ett tvåmånaders barn sover då åtta timmar, ett tremånaders tio timmar och ett fyramånaders tolv timmar. Sammanhängande, tryggt och säkert. Och jag lovar, SHN-kuren överlever de bedrövliga icke-råden från skrikförespråkare och drogande barnläkare SOM BORDE SKÄMMAS. Tack för ordet!
Inte alltid yppar slutkörda föräldrar sin vånda, särskilt inte som sömnbrist numera anses vara ett nödvändigt ont när man fått barn. Men:
SÖMNBRIST ÄR INGET MÅSTE. Inte för de små barnen heller. Alldeles särskilt inte för de små barnen. De måste få sova och sova gott. DET, om något, är ett måste!
Författare: Anna Wahlgren